Varje gång jag hör böneutropen blir jag glad. De plöjer genom stressen och kommersen så hypnotiskt kontemplativt. Av minst två skäl är jag definitivt inte välkommen att tvätta fötterna och böja mej ned mot Mecka men jag får ändå lust. Som agnostiker har man ingen chans till samma fokus på något högre och bortom. Alla försök skulle bara kännas solkiga, som tramsig new age. Vi är förlorade i den outhärdliga meningslöshetens svarta hav vare sej vi vill det eller ej. Det är väl en av anledningarna till att västvärlden känns så beskäftigt banal.
Sultanernas palats förmedlar en känsla för stil och joie de vivre. Yta och djup förenat. Islam är ju en väldigt estetisk religion. Sufismen och hurufismen, finns det några motsvarigheter i kristendomen? Och de solitärt dansande dervicherna? Transcendensen? Det är inte konstigt att vi är så sekulära här i Jämmerdalen med tanke på hur tråkig, kall och nykter protestantismen är.
Ovanstående skrevs i ett svettigt internetcafé strax innan flygbussen skulle avgå. Plötsligt damp jag ner på Arlanda igen. Numera är det alltid förenat med obehag. Inte minst pga de debila affischer föreställande "kända svenskar" som "hälsar välkommen till Sverige". Så i den ödsliga bagagehallen ler Peter Jöback mot mej. Jag ryser.
Välkommen hem min idiot.
6 kommentarer:
Underbart att du varit i Istanbul - är "Den svarta boken" klar nu eller låtsades du bara?
Underbart att du är hemma i trygga, lagom tempererade och välfungerande Sverige. Inga oljud från minareterna, sköna avgaser och gator som du kan gå på utan att sugas ner till den andra sidan. Lyckans ost igen.
Vardagen knackar på dörren - öppna och du är back in business! Visst är det kul!!!
Du skämtar?
Trängselskatten verkar f ö ha gjort Hornsgatan ödslig.
För att vara nån som avskyr att komma hem så reser du iväg rätt ofta...
Det saknas en del väsentligheter i ditt resereportage: åt du fyllda paprikor?
Jag åt fylld tomat, aubergine, squash, paprika.
Jag reser inte ofta, jag kommer hem alldeles för ofta.
Tack för ett fint resereportage. Istanbuls böneutrop är onekligen magiska. I Istanbul behövs såväl kamera, anteckningsblock och bandspelare!
Det är sant! Jag saknade verkligen bandspelare när jag var där.
Skicka en kommentar