Skulle gått på teater i kväll. Men min kollega och mentor som brukar ta med mej på bra föreställningar har ont. Hennes kropp bedriver ett krig mot hennes skarpa psyke.
En annan kollega har gått bort. I den jävla cancern. Med huvudet högt. Först på begravningen fick jag lära känna min kollega. Då var det ju för sent men det var ändå nåt jag var tacksam för. Dagen efter var jag och AU på den där föreställningen i Uppsala med Laurie Anderson. Och hon sa att vi dör tre gånger. Första gången då kroppen dör. Andra gången vid ceremonin då vi tar avsked. Tredje gången när någon för sista gången nämner vårt namn.
Det är väl bara lidande, död och elände som får oss att fatta livets kraft. Alltmedan vi kroppsligen bryts ned.
Själv mår jag "bra". Har månat om att vara lite mer ensam på sista tiden. Även om det säkert inte är bra för mej.
Jag har flyttat igen. Jag flyttar mer än de flesta, som en nomad. Min dröm är att ha allting i en liten väska. Ändå utsätter jag mej för inredningsaffärer och alltmedan världen går i bitar går jag omkring med en idé om en särskild textur på ett stycke tyg, kanske en gardin. Mörkt orange. Eller grå. Nånting från barndomen säkert. Jag nästan minns hur den känns mot handen. Sånt är ju inte viktigt. Eller också är det det enda som verkligen finns.
Jag kanske bara behöver semester.
Det måste ju finnas nån plats där man kan ta sej samman, samlas ihop och sugas upp ur sitt innersta. Varje samhälle måste väl kunna tillhandahålla det. Inte bara självhjälpsböcker.
Det finns ett avsnitt i På spaning efter den tid som flytt där Monsieur Swanns kanske största problem beskrivs - vid sidan av hans masochistiska förälskelse i kokotten Odette. Han vet att han har en massa tankar inom sej men han lyckas aldrig tänka dem klart. Han drabbas av en trötthet som helt tar över. Det enda han till slut klarar av är sällskapslivet. Det förflyter liksom utan ansträngning. Hans riktiga jag förblir dolt även för honom själv. Är det inte en allmänmänsklig process? Samtidigt är det ett av de avsnitt där Proust inte försöker härleda en allmän lag ur sin iakttagelser. Varför? Om jag kunde hitta det där avsnittet.
Kanske om jag hade en läsplatta med sökfunktion.
