52 procent av El Periodico de Catalunyas läsare tycker bäst om El septimo sello. Fanny y Alexandre seglar in på en stabil andraplats med 18 procent, medan Gritos y susurros precis kniper bronsbucklan med 14 procent framför Secretos de un matromonio, som snöpligt får se sig stå bredvid prispallen med 13 procent. Bra jobbat, El septimo sello! Vågar man påstå att det finns ett visst favorittryck inför läsaromröstningen i La Repubblica? Vi är många som håller tummarna här i Sverige!
Det är skoj att surfa runt bland spanskspråkiga tidningar och läsa om Ingmar Bergman. Han var ju tydligen enorm i den katolska sfären. En argentinare utnämnde honom till "egentligen katolik" i P1 igår. det är klart att han var. Katolikerna tror på gud, något som är helt befängt till och med för en lutheransk präst. Oavsett om Ingmar var troende eller inte så är ju hans filmer (be mig för guds skull inte ta något exempel!) katolska. Som alla heterosexuella män ville han nog ha en katolsk fru också. En sinnlig, mörk och lite sorgsen sydeuropeiska. Behöver man ingen examen i filmvetenskap för att fatta, det räcker med att ha sett Sjunde inseglet ett par gånger.
Tror nog jag ska gå på Mikkos Bergmanfestival som garanterat är under uppsegling. Vem vet, jag kanske lär mig nåt. Jag kan laga gotländskt lamm.
Den omröstning jag gjort här hemma ger Persona och Gritos y susurros delad förstaplats. Därefter Fresas salvajes. Bergmans filmer katolska? Hmm. Gud dog ju redan i Tystnaden. Bergmanfestival hos mej var ingen dum idé.
Bergmanfestival i din regi men hos någon med en tomt? Jag tänker hylla Ingmars katolska OCH gotländska arv med att grilla gotlandslammet the Asado-way. Helt grillat lamm med gauchotillbehör.
Argentinska viner till. Tänk att det är omöjligt för mig att följa en tanke till slut utan att tänka på vilken mat som passar till! vad fan! Vad får vi se, du har sex timmars visningstid innan vi behöver nåt glättigt.
Ta en omröstning (förtjust i såna) bland dina bloggläsare om dom helst vill ha saftigt helstekt lamm eller en stekt salt sillstjärt med ljummen sprit. Åtta timmar? -Jag är döden. Jag har gått vid din sida ganska länge nu...
Ok, jag tar lammet. Festival känns inte riktigt Bergman, nåt annat ord kanske - mer åt begravningsöl eller sorgeparad. Är också skeptiskt till att tiden kommer att räcka. Bara "Scener ur ett äktenskap" torde ta sina timmar. Nåja, M får prioritera, hur det nu skall gå . . . Om inte annat så kommer jag för matens skull - har hört att den är i världsklass.
Nu får jag en sån där backlash, flash back, eller whip lash. Efter de första 3-4 timmarna har man tappat både tidsuppfattning (6, 8 eller 48 timmar, who cares?), rumsuppfattning, aptit och livslust. Jag är döden...
...fast samtidigt upplyft i sin nedtyngdhet. Och inte bara för att man troligen måste vara levande för att uppleva döden. Utan för att... ja Bergman är ju Bergman.
En Bergmanvecka kanske kan vara något? En film per dag. Alltså med god tid för både mentala förberedelser och återhämtning efteråt. Och går man på antidepressiva så hinner man justera dosen för att parera de värsta svängningarna.
Ni verkar fulla av uppslag. Är det chocken som satt igång denna kaskad av idéer? En bergmanfilm per dag, fontex och helstekt lamm. Men vilket lamm ska vi offra? Nu drar jag till Bosporen. Fortsätt commenta varann ni.
19 kommentarer:
En storhet har gått ur tiden, beklagar verkligen.
Skriv av dig.
Det täcks inte av ord. Sveriges sista stora konstnär. I detta "de grå och tråkiga kompromissernas land" som han tydligen själv uttryckte det.
52 procent av El Periodico de Catalunyas läsare tycker bäst om El septimo sello. Fanny y Alexandre seglar in på en stabil andraplats med 18 procent, medan Gritos y susurros precis kniper bronsbucklan med 14 procent framför Secretos de un matromonio, som snöpligt får se sig stå bredvid prispallen med 13 procent.
Bra jobbat, El septimo sello! Vågar man påstå att det finns ett visst favorittryck inför läsaromröstningen i La Repubblica? Vi är många som håller tummarna här i Sverige!
Det är skoj att surfa runt bland spanskspråkiga tidningar och läsa om Ingmar Bergman. Han var ju tydligen enorm i den katolska sfären. En argentinare utnämnde honom till "egentligen katolik" i P1 igår.
det är klart att han var. Katolikerna tror på gud, något som är helt befängt till och med för en lutheransk präst. Oavsett om Ingmar var troende eller inte så är ju hans filmer (be mig för guds skull inte ta något exempel!) katolska.
Som alla heterosexuella män ville han nog ha en katolsk fru också. En sinnlig, mörk och lite sorgsen sydeuropeiska. Behöver man ingen examen i filmvetenskap för att fatta, det räcker med att ha sett Sjunde inseglet ett par gånger.
Tror nog jag ska gå på Mikkos Bergmanfestival som garanterat är under uppsegling. Vem vet, jag kanske lär mig nåt. Jag kan laga gotländskt lamm.
Den omröstning jag gjort här hemma ger Persona och Gritos y susurros delad förstaplats. Därefter Fresas salvajes.
Bergmans filmer katolska? Hmm. Gud dog ju redan i Tystnaden.
Bergmanfestival hos mej var ingen dum idé.
Bergmanfestival i din regi men hos någon med en tomt? Jag tänker hylla Ingmars katolska OCH gotländska arv med att grilla gotlandslammet the Asado-way. Helt grillat lamm med gauchotillbehör.
Argentinska viner till. Tänk att det är omöjligt för mig att följa en tanke till slut utan att tänka på vilken mat som passar till! vad fan!
Vad får vi se, du har sex timmars visningstid innan vi behöver nåt glättigt.
6 timmar låter futtigt. Är det med paus? Åtta timmar i så fall.
Maten bör vara sill å nubbe asketiskt serverat.
Ta en omröstning (förtjust i såna) bland dina bloggläsare om dom helst vill ha saftigt helstekt lamm eller en stekt salt sillstjärt med ljummen sprit.
Åtta timmar? -Jag är döden. Jag har gått vid din sida ganska länge nu...
Ok, jag tar lammet.
Festival känns inte riktigt Bergman, nåt annat ord kanske - mer åt begravningsöl eller sorgeparad. Är också skeptiskt till att tiden kommer att räcka. Bara "Scener ur ett äktenskap" torde ta sina timmar. Nåja, M får prioritera, hur det nu skall gå . . .
Om inte annat så kommer jag för matens skull - har hört att den är i världsklass.
Fler än jag som inte talar spanska?!
Nu får jag en sån där backlash, flash back, eller whip lash. Efter de första 3-4 timmarna har man tappat både tidsuppfattning (6, 8 eller 48 timmar, who cares?), rumsuppfattning, aptit och livslust. Jag är döden...
...fast samtidigt upplyft i sin nedtyngdhet. Och inte bara för att man troligen måste vara levande för att uppleva döden. Utan för att... ja Bergman är ju Bergman.
Så: begravningsöl får det bli. Åt de levande. Eller om det är bättre att vi ser filmerna var och en för sej i solitär kontemplation?
Ja, det lät ju festligt... som en slogan för nån begravningsbyrå i USA: we put the fun back i funeral...
En Bergmanvecka kanske kan vara något? En film per dag. Alltså med god tid för både mentala förberedelser och återhämtning efteråt. Och går man på antidepressiva så hinner man justera dosen för att parera de värsta svängningarna.
Alla pratar bara om döden hela tiden. Tyvärr är Bergman död, kanske någon mer, vad vet jag! Jag är INTE döden - jag vill ha god mat!
Ni verkar fulla av uppslag. Är det chocken som satt igång denna kaskad av idéer? En bergmanfilm per dag, fontex och helstekt lamm. Men vilket lamm ska vi offra?
Nu drar jag till Bosporen. Fortsätt commenta varann ni.
Hurra för lamm. Får jag be om att paxa kinderna? En kind i alla fall?
Laura vad betyder det? Ska du äta den?
Skicka en kommentar