torsdag, juli 26, 2007

Familjen Paddel

Motivationskrafterna har upphört. Jag glider genom konsumtionssamhället vind för våg. Ingenting talar till mej. Desperat griper jag efter vad som helst men entropin ställer mej på kant med tillvaron, jag tinglar omkring som tingeling mellan ytterligheter. På bordet ligger mina oskrivna manifest och en guidebok över Istanbul som vid blotta anblicken gör mej utmattad. Det sägs att man alltid har hälften av krafterna kvar. De kan komma till användning när jag gått vilse vid Bosporen. Hur länge får man vara vilse innan någon ingriper? Jag hoppas länge länge.

Man ska hushålla med sin förmåga att bli upprörd, jag vet, men samtidigt ger det ju en skön aruosal genom kroppen. Jag hatar nästan alltid massmedia. Ibland förväxlar jag den med samhället men sen inser jag att det är massmedia som är den mest förkorkande urblåsta enögda skitföreteelse i vårt samhälle. Det här med "nyheter" till exempel. Varför är det intressant med nyheter? Det borde väl vara mer intressant med nånting som har pågått en längre tid? Nu är det tyvärr nyhetstorka så då öser journalisterna slentrianmässigt på med alla faror vi kan utsättas för. I Jämmerdalen är nämligen sommaren livsfarlig. Det kommer snart att börja säljas ett speciellt svenskt Sommarvaccin och det kommer att bli rusning. För det kommer att skydda mot allt. Kom ihåg att det var jag som sa det först. Jag brukar läsa tidningarna på toa och en bra sak med det är att när jag spolat och gått ut därifrån så känns det som om de inte har nånting med mej att göra. Tidningarna alltså. Har förstrött bläddrat igenom en helt onödig artikelserie i "Mitt i Södermalm". Den handlar om Familjer med ett Gemensamt Intresse. Igår stod det om "Familjen Paddel" som paddlar tillsammans. Förra numret handlade om "Familjen Kompass". Om man läser noga inser man att det inte är hela familjen som har ett gemensamt intresse. Det är bara pappan och barnen. Frugan hänger liksom med. Mellan raderna förstår man att hon inte alls är road men att hon inte har nåt val. Hon hatar till exempel att bo i husvagn. Men "det är ju roligt att göra nånting tillsammans" skrattar hon. I familjen Kompass blir det mycket tvätt så tvättmaskinerna går för jämnan. Fru Paddel däremot, hennes uppgift är "luftmadrasstömningen på morgonen". Rym, fru Paddel, rym! Och fru Kompass, se till att gå riktigt jävla vilse så de aldrig hittar dej mer. Kanske dyker en spännande lesbisk skogvaktare upp mellan snåren.

Förutom könsmaktsordningen så är kärnfamiljsordningen den största fällan. Den ursvenska idén om att göra allting tillsammans. Och helst nånting utomhus. I arabvärlden hade väl frun i huset låtit mannen paddla iväg och så hade hon hängt med grannfruarna istället. Men i Jämmerdalen måste man göra allting ihop. Det finns förmodligen nån som tjänar på det. Det är en diskurs. Och det är nästan alltid, tror jag, mannens aktiviteter som familjen ska ägna sej åt. Sökord i den diskursen skulle väl vara romantik, naturromantik, friluftsliv, hälsosam, gemenskap, familj, folkrörelse, alva myrdal, ångest. Eller nåt sånt.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Tja.. fast jag vet inte om det är den bästa lösningen att bli lesbisk om man hamnat i en kärnfamilj med andra hobbies än en själv. Risken är ju att skogsvaktarbruden också är en orienteringstokig paddlare.

Mikko sa...

Förstör inte min bild. Den ser helt annorlunda ut. Det är natt, skogen är full av konstiga ljud, typ älvor och sånt, som dansar omkring och viskar till varann, och ugglor som hoar, och skogvaktaren har en liten hydda med en liten skorsten och det ser helmysigt ut. Typ så alltså.

Anonym sa...

Jaha, då är bilden klar för mig med. Men tänker att det ändå inte är fullt så enkelt. För det finns kvinnor, har jag hört, som inte har förmågan att uppleva lesbisk kärlek. S k heterosexuella. De har en känslomässig defekt kan man säga. Hur ska de ta sig ur kärnfamiljsträsket?

Mikko sa...

Har man hört på maken! Nä då får de väl fortsätta tvätta kläder och bo i husvagn hela semestern. Jag ser ingen annan lösning.

Anonym sa...

Ja, det lät ju otroligt upplyftande . . . !!!

Hur länge behöver man vara vilse i kärnfamiljsträsket innan någon ingriper?
Tyvärr blir det länge, länge eftersom den snåriga vägen inte alls leder ut men in, om och om igen, och den som mot all förmodan skulle leda dig ut inte vet ett skit om vilken skog de rusar runt i och hur det ser ut när man väl kommer ut, alltså är det lika bra att stanna kvar i sin trygga, mörka håla tills skogen självdör av miljögifter och solen nästan inte finns kvar, eftersom barnen tycker mamman numera är astråkig och mannen har hittat en helt ny skog plötsligt - helt av sig själv - då går man ner till träsket och minns de underbara dagarna när vi alla i alla fall paddlade tillsammans . . .

Till skillnad från Bosporen, din lyckans ost!

Mikko sa...

Men där i träsket dyker det upp en spännande liten groda... Kom igen nu, jag försöker se lösningar!

Anonym sa...

Det spelar ingen roll - då är man ju redan ett russin!
Det kan komma hur många "spännande" smådjur som helst, de egna tentaklerna har sedan länge förtvinat.

Noterar dock den positiva inställningen för en gång skull . . .

Mikko sa...

Det var en fin text förresten AU. Knappast självupplevd?
Ett litet gulligt russin för en gullig liten groda.

Anonym sa...

Helt fiktiv! Allt utom russinet.

Mikko sa...

Hur kan du vara så säker på det?

Anonym sa...

Speglar ljuger inte . . .