Svans värld

Fågelkvinnan som hade elva svanar i sin lilla etta på Kungsholmen. Man fascineras. Förutom de uppenbara frågorna som infinner sig: Hur och varför? Så undrar man: Vem är hon? Och hur har hon det nu när svanarna forslats bort och hon har blivit Fågelkvinnan i massmedia?

Bilden av hur hon smyger ner till Norr Mälarstrand, hur hon på nåt magiskt sätt lyckas fånga in en svan som hon sen pustandes och stånkandes och helt osedd släpar upp till lägenheten. Detta gigantiska och argsinta fjäderfä.

Jag kan vara en av de personer som faktiskt sett Fågelkvinnan. Min arbetsplats vetter mot en innergård där jag och en kollega upptäckte en fågel som omöjligt kunde tillhöra den normala faunan i Vasastan. Den var stor och såg ovanlig ut och låg där på marken och spelade död medan en katt försökte få liv i den för att kunna döda den långsamt och lekfullt. Katten slog otåligt på den med tassen men inget hände. Vi ingrep genom att ringa Djurskyddet. De skickade en äldre dam som såg ut precis som en sån som har elva svanar i lägenheten. Smidigt fångade hon in fågeln och bar iväg med den så enkelt och okonstlat. Det märktes att hon föredrog djur framför människor och att hon hade en särskild relation till fåglar.

Vad är det med svanar? De är långhalsade och (sägs det) monogama. Ett svanpar hade byggt bo precis utanför Kapellskärs uteservering. Kanske var det deras monogami som fick det att verka liksom både värdigt och skamlöst på samma gång där de låg och gonade sej tillsammans precis nedanför våra fötter. Vem bryr sej om två ankor hånglar? Men svanar borde sköta det mer privat.

En kollega berättade ett barndomsminne. En svan hade frusit fast i sjön. Den fick hackas loss och tinas upp i deras badkar. Kollegan gick upp på natten för att pinka och där satt en svan i badkaret och fräste. Fellini och Dalí på en gång. Man undrar hur svanar tänker i såna stunder.