måndag, februari 05, 2007
Segregation
Februari. Kylan motverkar visserligen brunslasket men får både kropp och själ att frysa. Ville i söndags kväll bada bastu men badhuset stängde kl 17. Allt är så fiffigt ordnat här i Jämmerdalen. Inga aktiviteter efter Bolibompa. Ändå bor vi i ett av världens kallaste länder. I Istanbul är det nog bara hälften så kallt. Men där vimlar det av vackra hammam där man kan ligga på en varm stenhäll och titta upp mot det välvda taket som har små gluggar där ljuset svagt sipprar in och njuta av tystnaden och av att få tänka sina egna tankar. Men i Sverige är badhusen lika lite som nåt annat utformat för att skänka njutning. De är gjorda för barnen. Dessutom är de skitiga (badhusen alltså, inte barnen kanske). Vi andra bör ägna oss åt uppbyggliga aktiviteter som stärker vår folkhälsa och höjer vår BNP. Lite värms man av ryktet att ett hammam ska byggas på Söder. Men jag misstänker att det kommer ha öppet under kontorstid och till bristningsgränsen fyllas av lattemammor, varannan-helg-pappor, mountainbikebarnvagnar och korv- och glassförsäljning. Vingresor har infört barnfria resmål. Det är ytterligare ett kulturellt sjukdomstecken. Vad är det med oss? Vad är det vi lider av? Minns en spanjorska som på besök i Sverige fascinerades av vår förmåga till grupptillhörighet. Hon såg alkisarna på parkbänken, typ: "Här sitter vi som är alkisar." Var och en på sin plats. Allt på rätt hylla. Etiketterna framåtvända.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hammams i all ära, på svenska och viss utrikiska heter de SPA! Skillnaden är att syftet med hammams var att bli ren, på SPA kommer avslappningsfaktorn in - tråkigt och ganska meningslöst. Grattis Söder, where ever you are . . .
Barnhatet växer och frodas i Sverige. Inte minst hos Fritidsresor där man nu kan betala sig från dem - undrar hur mycket det skulle kosta att bli av med mina?! Jobbigare är det med vissa prettoföräldrar, det skall vara så himla by the book - inget få ligga eller gå fel. Det blir svårt när verkligheten kommer i kapp.
Men har jag tur, kanske jag sitter med två trevliga bröder vid en bardisk i Spanien . . . !
Vafalls Mikko, hatar du barn?
*missförstådd*
Mmm inget klingar så skönt som ett riktigt gött syftningsfel.
Jag är inte bara missförstådd, jag är felläst. Finns inget syftningsfel i texten. Det kan se ut som det men det är en annan sak. Allting måste bero på det där med barnen. De är liksom en öm punkt. De grumlar sinnena. Texten handlar ju inte om barn, den handlar om att vi tvingas in i olika grupper för att det svenska samhället ska hålla reda på oss. Vi börjar nästan tro på allvar att vi tillhör de där grupperna.
Jag bara skrattar, ni är alla å roliga ni som skriver kommentarer på Le Mikkos blogg.
Och Mikko klagar.
Han har inget att klaga över.
Kom igen när du har letat igenom hela din stad efter hel kanel, eller efter stark chilisås. Då kan vi snacka tristess.
Eller kom igen när du har vant dig vid termobyxor på folk på Åhléns. Eller kom igen när du bara kan köpa färdiginplastad sushi i kyldisken.
Kom igen då!
Barn är vidriga, men värre är att deras föräldrar gör allt för att dom ska bli som dom äckliga förldrarna. Tacka vet jag franska barn. Dom kallar en monsieur och tycker att man ska vara i opposition mot vuxna.
Då känner man att man har levt.
du där uppe i norr, du har blivit snöblind. Du håller på att fördärvas av perferisk nostalgi. Det kan ge alla möjliga symtom. Man kan hamna i sprättbågeställning. Eller få panikångest. Elallergi. Snälla ta dej samman och trä på dej ett par thermobyxor.
Skicka en kommentar