Missförståddhet kan vara en privilegierad position. In splendid isolation. Men min narcissism räcker inte till. Det smyger sig in livsyttringar. Som häromnatten när jag vaknade av att en kvinna och en man i powersuits höll på att möblera om min lägenhet. Jag reste mig upp och sa ganska myndigt: "Nä nä, låt möblerna stå kvar!" Min röst ekade ut i rummet. Jag gnuggade ögonen och det flinka paret var borta. Det var bara en psykos. Nattskräck. Brukar vara mycket värre, ofta med ormar och spindlar, eller den gången det stod en brandman i slalompjäxor i hallen. Då blev jag riktigt förbannad. I alla fall så fick jag utan vidare en tolkning av en kollega. Vilket får mej att minnas Freuds ord: Ge aldrig ut en tolkning utan att ta betalt. Men kollegan hävdade gratis att ommöbleringen av lägenheten var en gestaltning av min känsla av att ha tappat kontrollen. I vilket fall stod jag kvar där en stund för att se till att de där mäklartyperna inte skulle komma tillbaka. Sen öppnade jag balkongdörren och tittade ner på Hornsgatan som såg otroligt konkret ut. Klockan var 5.25. Vargtimmen hade passerat och det fanns ingenting att vara rädd för.
Missförståddheten får mig inte att njuta i förträfflig isolering. Den gör mej bara nervös. Föregående blogginlägg tolkades som barnhat. Hur tydlig måste jag vara här uppe i mitt barnlösa elfenbenstorn? Det var ju bara den pågående och ständigt allomfattande disciplineringen jag avsåg att beklaga mej över. Disciplineringen av den svenska människan. Så fort vi hänvisas till grupper är vi på väg att disciplineras. Vi måste se upp. Barnvagnsförbud och barnfria resmål må vara hänt. Jag kan förstå att man inte vill ha en bamseklubb nedanför fönstret när man släpat sej iväg på sin solitära solresa. Jag skulle sitta där på balkongen med min ginåtonic och inte våga titta ned av rädsla för att se ett barn bli mobbat eller åthutat. Det problematiska är disciplineringen genom segregation. Vad kallades det där som Bourdieu ritade upp över staden Lyon? Sociogram? Hur vi rör oss genom stan i vattentäta skott. Våra aktiviteter är ålders- och klassanpassade. Det är ett maktmedel som inte märks, en diskurs som vi internaliserat och till och med tror att vi gillar. De sociala ingenjörerna har lyckats. Var sak finns på sin plats och låter sig omärkligt kontrolleras. Eller är jag paranoid?
12 kommentarer:
Är det de sociala ingenjörerna eller vi själva som skapat segretationen som minskat våra livsrum - allas vår paranoiditet? Har just läst Orwells "1984" och slås av den fasansfulla fiktion han föreställer framtiden. Vad är äkta och vad är falskt, vad tillåter vi själva att skapas i form av segretation och avståndstagande?
Varför är vi inte tillmötesgående, nyfikna och öppna inför varandra istället för att bosätta oss i klusters, göra det "rätta" och vara så "main stream" det bara går?
Nattskräcken går det inte att göra så mycket åt - släpp in mäklarna, monsterna och brandmännen i ditt liv - vad kan hända?!
"Jag sa:'Om ni låter mig gå toa är jag er vän för evigt', och jag har kissat lycklig sedan dess." Guillermo del Toro om sin barndoms pakt med monstren under sängen. Ur Metro 9/2
Bon nuit!
Dear AU, du är helt klart mindre deterministisk än jag. Mer lokal än systemisk medicinering alltså (för att ankyta till dagens jobbdiskussion). Det där lät väl klurigt?
Underbart citat. Verkligen underbart. kissa lycklig.
För oss som inte läst miljoners poäng i litteraturvetenskap:
determinism (nylat. determini´smus, jfr determinera), filosofisk ståndpunkt enligt vilken allt som sker sker med nödvändighet, helt bestämt av förutgående orsaker eller andra redan givna villkor.
-
Det som gjort determinismen till en så omstridd ståndpunkt är att den tycks strida mot tanken att människan har en fri vilja och är ansvarig för sina handlingar. De frågor som denna konflikt väcker går under namnet den fria viljans problem, och hör till de mest omdiskuterade i filosofins historia.
(ur NE)
Varför behandla hela kroppen . . . ?!
Det är monstren du måste förhandla med - inte blåsan!
Det är alltså mej själv jag måste förhandla med? inte konstigt man blir determinist.
Tack för den klargörande definitionen.
Slås av en parallell till en lite luddig diskussion i Fredrik Lindströms program "Världens modernaste land". (Antagligen minnns jag den som luddig eftersom luddet satt på insidan av mitt huvud.)
Men det gick ut på att vi som de modernaste också uppvisar det mest segrerade samhället med de högsta murarna mellan såväl åldersgrupper som livsåskådningar och ekonomi (klass). Och att det var en utveckling som de flesta västerländska samhället genomgår men att vi jämmerdalska bara har hunnit lite längre lite snabbare. Med andra ord sitter vi inte i våra elfenbenstorn längre utan har hunnit bli dem och snart hinner resten av västvärlden ikapp. Då förvandlas missförståddheten till normaltillstånd och vi snurrar runt varandra med samma möjlighet till kommunikation som rader av Babelstorn på slätterna.
Rader av babelstorn på slätterna. Vilken bild!
Du är inte paranoid.
Du är insiktsfull.
Och rolig.
Nja - insiktsfull - kanske, framföra allt när det gäller annat eller andra än Le Mikko själv.
Rolig - Ja!
Ett problem är att det inte finns så vedertagna alternativ. Om vi inte gillar att diciplineras, hur ska vi då förklara vårt anti-handlande utan att verka tykna? Utan att missförstås?
Att missförstås vore den mildaste formen av bestraffning. Och t o m den gör ont. Vi är fast i grottekvarnen!
Brillo: det var intressant det där om jämmerdalska progressiviteten. Vi svenskar är väl särskilt bra på just ålderssegregering?
Ok - here we go - ett nytt diskussionsämne - från barnahat till gubbar och gummor . . !
Skicka en kommentar