lördag, september 23, 2006
Brist på kamp
Båda kvällstidningsrecensenterna verkar ha missförstått filmen "Farväl Falkenberg". De menar t ex att det är för få kvinnliga roller i filmen. Som när man på 60-70-talet anklagade Ingmar Bergman för att hans filmer led brist på klasskamp. Man glömmer kanske att konsten står över livet. Och att den står över det tillfälliga samhällsklimatet som ju i efterhand oftast ter sig patetiskt. Jag som trodde jag var feminist. Nu är jag up to my throat med "kvinnoperspektivet". Det liksom banaliserar. Om jag var kvinna skulle jag bli förbannad. Som man blir jag bara lite matt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kvällstidningar.. pfht.. Kan inte annat än instämma men kände ändå ett behov av att kommentera :)
Nu lyckas jag inte hitta recensionen på aftobladets (sugiga) sajt men kikade på expressens. Såg filmen igår kväll och hade expressens utsända varit vaken så kanske han hade hört hur berättarrösten kommenterade kompisgängets frånvaro av kvinnliga vänner och tankarna runt det. Och kanske hade han då funderat ett varv kring detta faktum istället för att så tvångsmässigt räkna könsdelar. Men jag har inget heller inget högt hopp om kvällstidningarna. Banalt som hala bananer. Filmen var riktigt bra.
Vem är den där roliga killen på ja.nu? Det är ju så du ska blogga haha.
Ursäkta kritiken! Sånt man får stå ut med kram
(gillade iofs din lille semiotiska liknelse häromdagen, såna avancerade småting saknas in da svezia Öffentlichkeit)
Äntligen lite kommentarer. Brillo, du har rätt, glömde att det till och med tas upp i filmen! Förbannade kioskrecensenter. Som Cornelis Wreeswijk sa: Om du har svårt att få den att stå, rulla in den i Aftonbladet, där står allt.
Jonas, den eminente bloggaren på ja.nu heter Magnus. skulle gärna skriva som han men jag kan inte.
Kommer osökt att tänka på en Jan Berglin-teckning. Rubriken är "varför kan ingenting få vara det det är?" och man ser litteraturkritiker sitta med varsin bok.
"Som vanligt frågar man sig, var är kvinnorna?"(Döden på larvfötter av Sven Hassel)
"Jag saknar svärtan, och en miljon osynliggjorda invandrare."(Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid)
Huvet på spiken...
Skicka en kommentar