Min brorson som är 4 år brukar berätta om när han var gammal. Då bodde han på ett annat ställe och gjorde helt andra saker. Han är ganska hemlighetsfull om vad vi andra gjorde när han var gammal. Kanske är han bunden av nån sorts sekretess. En gång undslapp han sig i alla fall att vi, till skillnad från honom, bodde i Spanien på den tiden. Det kan förklara ett och annat.
I natt drömde jag att jag och Jan Myrdal registrerade partnerskap. Jag gjorde det för hans skull för jag tyckte synd om honom. Nånting måste ha hänt med mej efter hans inlägg på Brännnpunkt i SvD. Jag minns att jag tänkte (och varför skulle jag inte få psykoanalysera honom när han lägger sig i andras privatliv?) att han skrev det där inlägget samtidigt som hans livskamrat sedan 51 år låg för döden. Känslor och tankar kring relationers varaktighet måste ha fyllt honom. Det kanske skrämde honom att andra människor (i hans ögon med all sannolikhet lägre stående) kunde få göra anspråk på det heliga äktenskapet och därmed besudla det? Myrdal är ett politiskt och intellektuellt djur. Hans privata smärta har tidigare omvandlats till intellektuella processer, t ex hans inre övergivna och psykiskt misshandlade barn. Svåra förluster brukar väcka ambivalenta känslor, t ex sorg som liksom koaguleras av förbjudet hat. Kanske behövde Myrdal vässa pennan och rikta sin ambivalens åt annat håll när hans älskade Gun skulle lämna honom för alltid? Om han hade haft tillgång till andra försvar än intellektualisering och isolering hade han kanske i sin sorg istället kunnat se med ömsinthet på andras strävan efter "lycka".
Jag var faktiskt lite lättad när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Jag vet inte, men jag tror inte jag och Myrdal skulle ha funkat tillsammans. Han är alldeles för röd och rund för min smak.
Va fan. När jag var gammal förföll jag inte till såna där billiga personangrepp. När jag var gammal var jag en mild och blid människa. Som en allergitestad tvål ungefär. Nu däremot. Värre. Sämre.
12 kommentarer:
Ja stackars stackars Jan Myrdal. Jag tror han skulle må bra en slev Mikkokärlek. Sätt dig vid Haldan och författa ett frieri vetja! Vem vet, kanske han växlar tillbaka till sitt unga radikala jag. Börjar bli redigt trött på den gubbkonservativa varianten.
hehe... Jag vet inte om Mikkokärleken räcker för att omfamna Myrdal. Är inte hans gubbkonservatism bara en variant på hans gamla radikala jag? Så vitt jag minns har han väl alltid varit ganska svart-vit och haft en förkärlek för typ diktaturer.
Du är varken värre eller sämre - du blir bara bättre och härligt gammal!
För en gångs skull lite kul med moderaterna - de nya som uppenbarligen vågar lite nytt, vågar gå vidare, vågar trotsa de gamla.
Jovisst, att någon orkar lyssna till J M - läste också Brännpunkt och slogs av en förvirrande tanke - hur kan han känna rätt, hur kan han kanaliera sina tankar och känslor objektivt, vad vet han egentligen utifrån vad som är rätt för andra människor? Han utgår ju endast från sig själv. Skönt att det bara var en dröm - partnerskap med honom - olidligt.
Men å ena sidan - du är expert på smärta, så varför inte. Å andra sidan, det är jag också - och jag har jävligt ont!
. . . men stopp - vad hände med din profil??? En anka - en my...vaddennuhetteanka? Varför?
Glädjande är dock att din bakgrund är betydligt ljusare, gissar att det speglar ditt sinne just nu. Bra. Men ankan??!!
Ankan är av plast.
Roligt att höra att du också lider.
Och vadå kul med moderaterna? Har jag sagt det? Ta ett par voltaren. Med en rejäl virre. Och läs långsamt, t ex nåt av Amos Oz.
Du - Voltaren hjälper knappast, wirrren däremot . . !
Oz har för många ord, men okej - jag är halvvägs . . .!
Halvvägs redan? Kan du inte läsa boken på hebreiska för att få ned takten lite?
Jag tycker inte Oz använder några onödiga ord.
Jag drömde i natt att jag gjorde en grov smörgås med leverpastej. Döm om min förvåning när jag sedan står i köket med ett dylikt mellanmål i näven, mindre än en halvtimme efter uppvaknandet!
Kan du förklara detta kusliga fenomen utan att dra in en massa sex? Är sanndrömmar vanliga?
Det där låter inte normalt.
Din brorson var idag 38 år och det är inte ett dugg gammalt. Han sa också i nästa andetag "-konstigt va?" så han verkar inte ha riktig koll själv på hur åldrarna och tiden rör sig. Jag trodde det var nån slags loop som började om men det verkar ju vara som nåt hämtat ur Slakthus 5. Väldigt skumt.
Fantastiskt att en fyraåring kan hantera sin 40-årskris så exemplariskt. Kanske Mikko har något där att lära?
Jag tror min brorsson har kontakt med den femte och sjätte dimensionen. När han säger "konstigt va?" är det bara för att inte genera oss som fattar mindre.
Det är för sent för mej att lära mej nåt om 40-årskrisen. Jag är för djupt inne i den. Kanske kan jag få bra tips om nån annan kris som jag är på väg mot?
Skicka en kommentar