En manifestation mot våldet får oss att må bra. Men borde vi inte få en örfil? En kollektiv örfil för allt vi inte ser och vågar och fattar. Vi har en karta som inte stämmer med terrängen.
8 kommentarer:
Anonym
sa...
Det är så tramsigt så jag vet inte vad. Som att demonstrera mot pedofili eller bröstcancer. Vem är FÖR gatuvåld?
Inte vet jag men börjar det inte bli lite mycket örfilande nu. Även om målet med filandet må vara det rätta (som i det goda), vem är det som ska stå för alla dessa uppläxande slag? Fungerar manifestationer som den igår som vårt kollektivas örfil, eller blir det ett gemensamt slag i luften? Kanske är det så du menar. Att det bara får oss att må så bra att vi somnar om igen. Men jag hoppas att det istället sätter spår djupare än en DN-framsida och fyllning i TV4-nyheterna. Bara genom att människorna som samlades skapade bränsle till ett samtal som vi glömt att föda på sistone. Jag tror inte riktigt lika mycket på örfilanden som på samtal.
Jag tror dess värre att det är som namninsamlingar mot pedofili eller att bära ett rosa band för att visa sitt kraftfulla ställningstagande mot bröstcancer. Eller att ha en röd bakgrundsfärg på sin dator som stöd till Burma. Lite resurser till våra farliga barn vore ju en annan femma. Det är sällan någon överraskning vilken tonåring det är som schmackar sönder hjärnan på en kamrat. Fast resurser kostar mer än ett tal om att "våldet finns i alla samhällsklasser", som moderaten sa. Vilket väl var anledningen till att just han engagerade sig.
Nu bär ju visserligen ett rosa band med sig en slant till forskning. Och namninsamlingar mot pedofili görs förhoppningsvis med en mottagare i sikte, som på den uppmaning kan slussa medel dit som vi vill att de ska hamna. Det där med moderatens "våldet finns i alla samhällsklasser" fattade jag inte överhuvudtaget. Låter nyreligiöst och samtidigt panikslaget. För visst handlar det om de magiska orden "medel" och "resurser" och att vi glömt av vad som bär med sig när vi låter samhället vara likställt med något som borde säljas av.
Jag tror ändå en örfil vore bättre. Men jag vet inte av vem. Vårt eget kollektiva omedvetna kanske. Antivåldsmanifestationer är kanske på ett sätt bra men det är också ett sätt att projicera ondskan på något utanför oss själva. Vad är det vi manifesterar? Att vi minsann inte har med våldet att göra? Kan rekommendera Ludvig Igras bok "Den tunna hinnan".
Puh. Låter som en tung möbel. Bara ni inte bestämmer er för att flytta igen. I sympati för något flyktingfolk. Har inte ni typ lovat att bara köpa lätta grejer?
8 kommentarer:
Det är så tramsigt så jag vet inte vad. Som att demonstrera mot pedofili eller bröstcancer. Vem är FÖR gatuvåld?
Inte vet jag men börjar det inte bli lite mycket örfilande nu. Även om målet med filandet må vara det rätta (som i det goda), vem är det som ska stå för alla dessa uppläxande slag? Fungerar manifestationer som den igår som vårt kollektivas örfil, eller blir det ett gemensamt slag i luften? Kanske är det så du menar. Att det bara får oss att må så bra att vi somnar om igen. Men jag hoppas att det istället sätter spår djupare än en DN-framsida och fyllning i TV4-nyheterna. Bara genom att människorna som samlades skapade bränsle till ett samtal som vi glömt att föda på sistone. Jag tror inte riktigt lika mycket på örfilanden som på samtal.
Jag tror dess värre att det är som namninsamlingar mot pedofili eller att bära ett rosa band för att visa sitt kraftfulla ställningstagande mot bröstcancer. Eller att ha en röd bakgrundsfärg på sin dator som stöd till Burma.
Lite resurser till våra farliga barn vore ju en annan femma. Det är sällan någon överraskning vilken tonåring det är som schmackar sönder hjärnan på en kamrat. Fast resurser kostar mer än ett tal om att "våldet finns i alla samhällsklasser", som moderaten sa. Vilket väl var anledningen till att just han engagerade sig.
Nu bär ju visserligen ett rosa band med sig en slant till forskning. Och namninsamlingar mot pedofili görs förhoppningsvis med en mottagare i sikte, som på den uppmaning kan slussa medel dit som vi vill att de ska hamna. Det där med moderatens "våldet finns i alla samhällsklasser" fattade jag inte överhuvudtaget. Låter nyreligiöst och samtidigt panikslaget. För visst handlar det om de magiska orden "medel" och "resurser" och att vi glömt av vad som bär med sig när vi låter samhället vara likställt med något som borde säljas av.
Jag tror ändå en örfil vore bättre. Men jag vet inte av vem. Vårt eget kollektiva omedvetna kanske. Antivåldsmanifestationer är kanske på ett sätt bra men det är också ett sätt att projicera ondskan på något utanför oss själva. Vad är det vi manifesterar? Att vi minsann inte har med våldet att göra? Kan rekommendera Ludvig Igras bok "Den tunna hinnan".
Vi köpte en röd metallhurts idag. För Burmas frihet. Direkt från ikea.
Puh. Låter som en tung möbel. Bara ni inte bestämmer er för att flytta igen. I sympati för något flyktingfolk. Har inte ni typ lovat att bara köpa lätta grejer?
Kunde ni inte ha köpt en röd kudde istället? Det borde väl räcka.
Skicka en kommentar