A non smoking conspiration

Å underbara blog. Nu är jag här igen och det är Midsommarafton. Bilarna på Hornsgatan färdas åt sydväst, fullpackade med all skit man behöver för att fira midsommar. Plattor med öl tornar upp sig i bakrutan. Man hoppas att ingen ska tvingas tvärbromsa. Då blir det inga små grodorna. Snart är jag ensam på Hornsgatan. Att inte fira midsommar är att ta ett steg ut i mörkret. All konkret frånvaro riskerar att gegga ihop sej och skapa andningssvårigheter. Men hellre det än sill å nubbe i partytält. Den svenska naturen vibrerar av ångest, lövträden dallrar. Syrebrist. Läser i tidningen att Östersund, denna framsynta, hälsosamma och bidragsberoende kommun, blir först i landet med att införa rökförbud på gågatan. Förutom att det är i led med en kär gammal folkhemsfascism så är det lite underligt. Det finns så mycket i Östersund man skulle kunna förbjuda. Men det är klart att man väljer rökningen. Glidningen från hälsofara till hysteri har nu fullbordats. Det har kanske att göra med två väsentliga socialiserande grundaffekter: avsmak och aversionslukt (distaste och dismell). Den förstnämnda syftar till att vi snabbt ska reagera på giftiga saker vi stoppat i munnen och genast spotta ut dem. Den andra handlar om att undvika det giftiga redan genom att reagera på lukten. Distaste har länkat rökning till giftighet och fått folk att sluta röka, vilket väl är bra. Dismell är däremot starkt kopplat till förakt. Rynka på näsan och ta en omväg. I Östersund finns det säkert mycket förakt och nånstans måste det ju kanaliseras. Inte ens tjocka människor får man tycka illa om längre (även om man i teve "fortfarande kan jaga tjockisar med lavemangskanna" som brodern uttryckte det. Stockholmare kan man nog fortfarande förakta men det finns ju inte så många i Östersund att ett förbud att beträda gågatan om man är 08 skulle ha någon större effekt. Frågan är hur man gör med de som råkar korsa gågatan med en cigg i handen. Ska de tvingas ta en omväg eller kan de småspringa över gatan? Finns då risken att ickerökarna traumatiseras av lukten? Så till den grad att de kanske måste uppsöka kommunens kristeam? Det blir ju i så fall ganska dyrt i längden. Det bästa vore nog kravallstaket runt gågatan med väktare vid ingångarna, ungefär som på den helmysiga Storsjöyran. Där innanför kan sen ickerökarna gå omkring och andas lugnt och supa och slåss som de brukar. Frågan som då kommer infinna sej är vem som är utanför och vem som är innanför. Föraktet är evigt men föremålet växlar. Vilken grupp står på tur när alla slutat röka? Vi borde nog vara lite rädda. Varje förbud kräver övervakning. De som har makten i stunden blir därför de kära väktarna, dessa samhällsbärare som vi ju alla bara har positiva erfarenheter av. Nu när de inte längre kan spöa invandrare hur som helst kan de ju iaf spöa en invandrare som röker. "Det var nödvärn, han blåste livshotande rök på mej!"