En underbar sak hände i morse. Jag vaknade kl 0600. Tittade på mobilens display och såg att jag fått två sms. Båda handlade om lilla Inga, min nya brorsdotter. En bild också på en sovande bebis som tryckte sin gapande mun mot mammans hud. Lilla Inga. Hon föddes medan jag sov. Och när jag drog ifrån gardinerna såg jag första snön täcka marken. Medan kaffet tillverkades tittade jag ut genom fönstret och kände att världen var annorlunda. Jag borde inte förminska såna saker. De har verkligen betydelse. Kanske all. Men jag vågar inte tro det. Hela dagen har jag i alla fall hållit mej varm av tanken på lilla Inga.
Osökt kom jag att tänka på något så skrämmande som foglossning. Fast av mer själslig karaktär. Mina mardrömmar låter sig alltmer beblandas med min idé om verkligheten. Saker har lossnat ur sina fogar och förenats på nya oroande sätt. När jag vaknar undrar jag vad som är sant och vad som inte är sant.
Man är ofta försjunken i tankar. Det handlar om outhärdligt banala saker som: Hur gör man kalops? Men idag var jag faktiskt försjunken i tankar på två svårfångade begrepp: transcendens och dissociation. Hur förhåller de sej till varann? Borde jag bli orolig över mina återkommande transcendenser? Är de en flykt från verkligheten? Jag kan inte få svar på det förrän jag fått klar för mig vad som är verkligt och vad som inte är det. Jag kan knappast lita på dagstidningarna. Man dissocierar inför det outhärdliga eller övermäktiga. Men transcendens tycks mej mindre reaktivt, en klarhet som sköljer genom hjärnan. Det finns ju ingenting som säger att verkligheten är trovärdig.
Ritualerna, de tjänar en hårt hållen illusion om närvaro. Mitt i deras utförande kan ett mellanrum av inspiration uppstå. Jag läser alltid dagstidningen på samma sätt, börjar med huvuddelen, ledarsidan och alla dramatiska händelser och minst ett par krönikor. Sen tittar jag på vädersidan. Men mitt i alltihop pågår en transcendens. Jag är någon annanstans, kognitioner, emotioner, minnen, samtalsfragment i en salig röra.
What are days for?
To wake us up, to put between the endless nights. (Laurie Anderson)
11 kommentarer:
Grattis Farbror M!
Ja - grattis!
Och ser fram mot att få läsa långa vindlande Bolaño-resonemang framåt snöstormarna. Som en sköld och en flytdyna. Stiligt!
Tack. Skaffa boken och du är räddad i vinter.
Stod i begrepp igår. Men så uppstod frågan: svenska eller engelska? Hilfe!
Svenska! Finns inget som säger att den engelska översättningen är bättre. Och nu har den ju äntligen kommit på svenska efter en massa förlagstrassel. Måste ha varit ett lite svettigt jobb att översätta den.
Tack! Då ska jag avnjuta svetten i svensk språkdräkt.
En sak till: Har du läst "De vilda detektiverna" av samme författare? Känns som om det är bra att börja med den. Eller det kanske inte spelar så stor roll. Men den finns i pocket.
Det är check på detektiverna! Gjorde mig vimmelkantig och ibland aningen illamående. På ett bra sätt. Men nu vet jag inte om jag hinner börja på 2666 innan jul. Hyllorna svämmar över. Också det på ett mycket bra sätt.
vad glad jag blir. En till som gillade och berördes av detektiverna. Och att hyllorna svämmar över. Ljuvligt!
Vilken tunnelbanestation rör det sig om? om du köpte boken på Götgatan? så kunde du gått ner på GötgatsSlussenStationen där är inte grått, där är trevlig, och rymd och alla är glada. Men då hade du gått miste om den där meningen du hade.
Tack för förslaget. Vill mycket hellre gå till en station där alla är glada. Jag gick till medborgarplatsens tunnelbanestation. Jag var nog inte så medveten om vart jag gick. Förrän jag var där. Och då var det för sent. Så är det ofta tycker jag.
Skicka en kommentar