Inspirerad av Magnus (Rymdskeppet, se länken) som påminde om Atlantic City, har jag återigen hamnat i en Springsteenfas. Varför ska man utsätta sej för all skit när det finns nåt så bra som The River. På spotify fanns en liveversion. Men den bästa Springsteenlåten är för mej Youngstown.
Comment?
Idag stod det ännu en hyllningsartikel om Roberto Bola ño i DN. Jag ska skaffa och köpa in hans sista roman 2666. I artiklarna om honom står det ofta att man inte vet så mycket om honom. Satt han verkligen i fängelse i Pinochets Chile? Var han verkligen heroinist? Vem bryr sej. Man tror sej i alla fall veta att han föddes i Chile, växte upp i Mexiko och levde sina sista år i Blanes norr om Barcelona. Jag läste De vilda detektiverna i vintras och kände nästan samma lycka som när jag var ung och läste Beckett eller Proust eller Patrick White. Jag fattar inte vad det är med den där boken. När man betraktar den liksom utifrån, texten och vad det står i texten, verkar den så obetydlig. Enkel. Det är väl det som är konst.
En annan positiv sak var filmen H:r Landshövding. Den bevisar att man kan göra konst av vad som helst. All Is Pretty. Om man bara tillåter sej att titta. Verkligen titta. Som Måns Månsson gjorde på Anders Björck. Jag tycker filmen visar hur totalt meningslöst allt är. Eller åtminstone allt som tas på allvar och är högstämt och tradtionsenligt. Anna-Maria Lenngrens Pojkarne i filmformat med Landshövdingen i rollen som sig själv. Meningen uppstår i gliporna. De rörande mellanrummen. Vår belägenhet i universum. Eller i Uppsala. Filmen fick mej att tänka på John Houstons sista film The Dead. Baserad på en novell av James Joyce. Det är kusligt livet.
Sen såg jag filmen om Mare Kandre. Speakerrösten inledde med att Kandres första bok Ett annat land var den första bok han köpte. Som vuxen. Sen intervjuas Jonas Thente (som f ö skrev Bolaño-recensionen i dag - allt verkar hänga ihop här) och säger då exakt samma sak. Ett annat land var den första bok han köpte som vuxen. "Jag med!" säger speakerrösten. Och jag tänker: "Jag med".
Vad betyder det?
Sen intervjuas paret Engdahl-Witt-Brattström och det är en gullig intervju. Jag undrar hur de talar med varandra när de äter frukost. Om de äter frukost. Min ideala frukost (som nästan aldrig tycks mödan värd när jag väl står där i köket) är scones med grädde och sylt och så äggröra till det. Eller tvärtom. Det är ett jävla pyssel. Grädden till sconesen måste vara hårt vispad men inte så att den blir till smör. Äggröran måste vara krämig, inte torr. Latten måste ha krämig mjölk, inte löddrig. Löddrig latte är bland det värsta som finns.
Fast det var kanske en överdrift.
Man kan ju helt enkelt bita ihop och dricka upp. Och sen är det glömt efter några minuter.
Det verkar som om "krämig" som konsistens medför en mer positiv upplevelse än "löddrig" eller "torr". Mer tilltalande. Det kanske är biologiskt.
15 kommentarer:
Även Youngstown finns som live-version, men det har du nog redan sett. Vad har du i äggröran för att den ska bli krämig?
Man kan ha majonäs i äggröran. Jag brukar ha i ost.
Majonäs! Men skär det sig inte?
Mikko - har du någonsin LAGAT äggröra? Och vem är det som brukar stå för scones? Bara undrar . . .
Alltså, man måste ta av röran från värmen och sen blanda i majon. Holländare är duktiga på majo.
Nej nej, så här gör ni äggröra: blanda äggen med en hel del osmält smör. Salta & peppra. Tillaga i kastrull under konstant omrörning. Äggröra är en av de få rätter som inte funkar med majonnäs.
AU, det är mkt du inte vet om Mikko. T ex mina perfekta scrambled eggs. Men sconesen har jag dej att tacka för.
Brillo, nu har jag hittat youngstown i liveversion. Fantastisk.
En maträtt Mikko inte har majo till? Vågar man fråga om tabascon?
Jo såhär. Det var två ballonger som var ute och flög. Se upp för kaktusen! skrek den ena. Vilken kaktussssssssssssss...?
Ok. För mig mer obegriplig än "Kom ketchup så går vi..." Fast lika rolig.
Men. I Blanes finns nämligen även en helt underbar liten botanisk trädgård med bedårande kaktussamling. Ett litet tips.
Johnny, ingen majonnäs och tabasco på morgonen. Liksom ingen latte på kvällen. Enkla regler som håller ihop tillvaron.
J: Det är nånting med Blanes. Det kan inte vara en slump. Kaktussamling? Och Bola ño som levde i Mexiko i många år. Fast agave var visst ingen kaktus? Men skumt är det i alla fall. Undrar hur länge man behöver vistas i Blanes för att få grepp om det hela?
Agave är en lilja, ser ni. Av den gör man Tequila som funkar lika bra på morgonen som på kvällen.
Kan inte Måns Månsson göra en film om Horace och Ebba? Vore onekligen intressant. Var och en för sig är de nästan lite för mycket, och tillsammans känns de nästan som en spättekaka... Gillade förövrigt Mare Kandre-dokumentären.
En spättekaka? Du menar den där konstiga skånska saken som smakar torkat klister? Nu var du väl lite hård mot Ebba & Horace? Eller har du kanske nån positiv erfarenhet av spättekaka?
Ja filmen om Kandre var fin. Verkligen.
Jag måste ställa frågan ingen annan vågar: Har någon LÄST nånting av Ebba eller Horace?
Det där lät lite Hakelius. "Ställa frågan ingen annan vågar". Antar att det var ironiskt. Alltså typ dubbelt ironiskt. Ska verka ironisera över kultursnobbar men ironiserar i själva verket över de som ironiserar över dem. Jävligt postmodernt, så 90-tal. Eh...
Jag har läst Ebba, hennes bok om Edith Södergran. Ha!
Som familjens givne Hakelius (jag tar på mig min randiga kavaj)måste jag fråga om någon ANNAN än Mikko läst nåt av Ebba?
Senast läste jag en bok om Céline. Kanske borde blogga om det. Eller om råttan i Ratatouille. Sällan ser man hur lite som händer i ens liv som när man försöker hitta nåt att blogga om.
Skicka en kommentar