Hade så gärna velat gilla fever ray. Men det är trist som ikea. Snyggt och rätt.
Är fortfarande liksom irriterad på den där Ray Kuun som skrev boken som varnades för i förra inlägget. Boken borde ha en varningstext faktiskt. Den patologiska narcissisten använder sig av andras empatiska förmåga för att driva igenom sina egna planer. Karaktären i boken använder sig av sin förstående fru. Han ger sig inte förrän hon blir ett vackert lik. Och sen skriver han dessutom böcker om henne för att dränera henne ytterligare. Och boken är ju så skitdåligt skriven dessutom. Nä jag är fortfarande så jävla irriterad. Så går det när man ska försöka hänga med i samtiden istället för att sitta under sin högstämt immiga kupa. I splendid isolation.
Intryck doppas i amygdala för att bevaras som minnen. Undrar om inte språket, detta mystiska undflyende neurologiska system, som liksom Makten finns lite här och där, också måste doppas i amygdala för att bli begripligt. Om jag nån gång lyckas formulera nånting så visar det sej alltid vara ett minne. Minnenas trivialitet dunstar när man pillar ut några jästa fragment. De får sitt värde i att vara dåtid. Precis som surströmming. Här och nu har inget språk. Det är för banalt. Det finns nåt lockande i det förflutnas förtätning. Så många skuggor och vrår, en tät dimma där ansikten och repliker dyker upp. Minnet är som sobril.
Vi tog en cykeltur till Årsta och käkade på Palmyra kebab. A fick för första gången sen han kom till Sverige smaka schyssta kikärtsbollar. Sen cyklade vi över Årstabron i blåsten. Svettig och kall samtidigt och ljudet av grus och dofter från den skira grönskan. Ömtåligt hårt ljust och kallt, det är vårkänslor för mej. Hoppas de går över snabbt och att det blir så inihelvete hett inombords.
4 kommentarer:
Åh, Palmyra! man får en blinkgrej som, ja, blinkar när maten är klar så man kan spankulera i omgivningarna!
Den immiga kupan du vill sitta i borde transmogrifieras till en KONJAKSKUPA! Jag kan se mig Mikko sitta i en väl inrökt chesterfieldfåtölj med ett glas Remy Martin, läsandes något ofantligt verk i skinnband med tuggmotstånd... "-Ja, där är ni ju! Välkomna in! Jag hade en stund med Proust."
Lustigt, det är ju precis så jag oxå tänker mej det. Den ena kupan behöver ju inte utesluta den andra. Jag vill gärna transmogrifieras. Om jag bara får veta vad ordet betyder.
Blinkgrejen funkade inte när vi var där. I alla fall inte min. Det var det enda molnet på himlen igår.
Kikärtsbollar = falafel = gott!
Minnet oroar.
Vems minne?
Falafel var ordet jag sökte efter. Jag som sökte bland bokstäverna A och R. Det enda jag kom på var "aniara" men det kan vi ju inte ha ätit det förstod jag ju.
Skicka en kommentar