julmys

Har läst en bok om sjukdom och död, Philip Roths Everyman. Rekommenderas.
För övrigt är existensens grundvalar ett helvetes gungfly. Det är inte kris som leder till utveckling. Till exempel finanskrisen leder till extremism. Det är perfekt jordmån just nu. Glänsande svampar poppar upp, svarta eller vita. Se bara på Grekland. Den tunna hinnan har brustit.
I DN, som jag inte kan sluta läsa trots att den är hemsk, ger privatekonomerna rådet att man ska se om sitt hus. Varför ger de inte rådet att man ska hjälpa varandra. Det är bara every man for himself. Och på nästa sida ännu fler klibbiga julrecept på glöggkryddade fetkorvar & mumsmums & skit. Det växer i munnen.
Själv önskar jag mig en volvo i julklapp. För att ännu mer frossa i glappet mellan vad jag vill och vad jag kan få. Det är där lekutrymmet finns. Det finns nästan ingen annanstans. Drömmen, önskedrömmen, önskelistan. Ligga och skvalpa i sin varmkalla längtan.
Finanskrisen har underlättat diagnosticerandet av samhället. Det rör sig definitivt om en borderline personality disorder. Först det regressiva aggressiva ohämmade lustbejakandet. Illusionen av tillfredsställelse. Sedan när pengarna är slut kommer svartmålandet, nedvärderandet. Bristande frustrationstolerans. Snart kommer säkert syndabockarna också. Sverigedemokraterna ökar sin andel i enlighet med borderline-karaktärens behov att projicera allt oönskat på andra.
I've seen the future brother. It is murder.
Go jul.