I söndags följde jag Bakelits exempel och bosatte mej i Bagar-mossen. Jag var alltså inte först men ändå pionjär. Bloggen kommer numera att heta "Mikko i Bagis med A". Det känns som om vi är utomlands. Inte för att det bor fler invandrare här utan för att det är så soligt och varmt och uppsluppet på det lilla torget som jag kikar på mellan persiennlamellerna och det känns som om vi bara ska "tvätta av oss resdammet" och packa upp väskorna innan vi går ned på torget och letar efter nåt att äta. Lägenheten har åtta dörrar. Alltså inuti. Det är nog mer än genomsnittet för en tvårumslägenhet. Det ger en underbar känsla. Man öppnar och stänger dörrarna, träder ut ur och in i, beträder gränser och finner sig någon annanstans. Att trycka ned handtaget, öppna dörren, gå in och stänga den bakom mej, och stå framför ytterligare en dörr, får mej att känna mej skönt inramad.
Öppna planlösningar har alltid gjort mej nervös. Jag tror de är en biprodukt av en kulturell fixering vid upplösta gränser.
Jag har fått influensa och väljer att inte tolka det som en somatisering av inre konflikter. Även om det finns gott om "material". Ta t ex senaste artikeln i SvD:s serie om raggning. Den handlar om en journalist som efter ett antal sessioner med kognitiv terapi får lära sig att han är otryggt anknuten. Och inte nog med det, han får veta att det är en folksjukdom som rör 40 % av befolkningen. Han och hans terapeut inser att om man bara kunde bota de där 40 % så skulle alla människor kunna leva i en ömsesidigt utvecklande livslång monogam tvåsamhet. Utom de alltför fula eller på andra sätt helt oälskansvärda då förstås. Men det nämner de inte. Ok, om man verkligen vill få till en tvåsamhet och gång på gång misslyckas, och verkligen verkligen vill lyckas, inte bara säger att man vill, då kanske man ska pynta några tusenlappar för att få sitt anknytningsmönster uppritat på den kognitiva terapeutens whiteboard. Men vi andra behöver lite mer teoretiskt tuggmotstånd och lite mindre unkna infallsvinklar på människans stora ensamhet. Och framförallt inga lösningar. Vi vill inte få vår oro och förtvivlan och våra sjabbiga kompromisser ompaketerade av nån som läser Bowlby som fan läser Koranen. Sörru.
13 kommentarer:
Wow! Grattis! Nu väntar vi på att resten flyttar hit. Kom förbi vetja. Vi är hemma mest hela tiden.
Tackar! Ja när kommer de andra? De får ta och skynda sej för det är rusning hit nu. Hela torget är fullt.
Välkommen till södertörn Mikko. Det är varmare och vänligare här än i den hårda anonyma storstan...
Det bästa med bagis är faktiskt buss 161 till Stureby.
Välkommna hit.
Det är tydligt att ett nytt liv har börjat.
161-an går till Bandhagen också! Men hörru. slå charlatanerna på fingrarna då och berätta vad en lagom tjock man i sina bästa år ska göra för att inte behöva prata med krukväxterna resten av livet? Som inte heller svarar.
Sluta prata med krukväxterna?
Dom snobbiga klorofyllsoporna! Läste artikeln om raggning och blir ännu mer förvirrad. Man ska tydligen "stövla" fram och väsa ur sig oförskämdheter. Då har jag ju gjort rätt hela tiden!
Då var det ju kvinnorna som gjorde fel.
M, du glömde det viktigaste - du har blivit sambo! Bagis är sekundärt, trevligt men nog inte den största omställningen i ditt nya liv. Det kanske tar lite tid att komma dithän . . .
Bra med alla dörrar. Jag hade en 2-åring en gång som var extremt fixerad av att öppna och stänga dörrar - han kunde stå hela dagarna och bara känna på svingen, knäppen och gläntan i dörröppningen som han själv kunde variera. Alltid nyfiken. Det tog många år och klämda fingrar innan det släppte.
Johnny - det låter tryggt och otroligt okomplicerat med blomsamtal - fortsätt med det och fantisera ihop de svar du vill ha i stället. Inget tjafs!
Vem är egentligen au? Är det min terapeut som talar till mej och säger alla de här kloka sakerna?
Synd att man ska klämma fingrarna, annars hade man kanske till slut verkligen upptäckt nånting på andra sidan.
Nähä du - din analytiker sitter och väntar på att du skall skriva upp dig på listan nån gång! Do it!
PS - säger terapeuter kloka saker?! Jag trodde de magiska svaren fanns inom en . . . ? Hmm
Svaren finns nog inom dej. För oss alla. Så min analytiker sitter och väntar på att jag ska höra av mej? Det är ju ganska rörande.
Skicka en kommentar