söndag, juni 22, 2008

Norén









Jag har läst att 70 % av svd.se:s läsare skulle känna sig säkrare med en gasmask. Vad betyder det?

I vilket fall fortsätter jag med Lars Noréns "skandalösa" dagbok. Den liknar de s k borgerliga pjäserna som han skrev på 80-talet, Höst och vinter, Sanning och konsekvens, Bobby Fisher bor i Pasadena m fl, i mitt tycke geniala pjäser. Karaktärerna i de pjäserna har i enlighet med den klass de tillhör tillägnat sig ett språk för känslor som gör att de pladdrar sig fram till avgrundens brant. Det fanns ingen annanstans att ta vägen än in i det sköra och sårbara som pladdret tjänat att undvika. Ungefär så är det med dagboken också. Den beskriver ett tillstånd av tystnad.

Han är 56 år när han börjar föra dagboken. Han känner sig gammal och ful. Han röker för mycket och tränar för lite, sover dåligt, käkar Fontex utan att man riktigt förstår varför, oroar sig för sjukdomar. Ständigt köper han nya kläder eftersom han upplever att han bara har gamla trasor att ha på sig. Han är omgiven av människor med cancer och alkoholproblem. Han längtar hela tiden någonstans, hem eller bort eller att få vara ensam. Till skillnad från t ex Maja Lundgren, Unni Drougge eller Carina Rydberg lämnar Norén bara ut offentliga personer i boken. Den är dessutom inte någon vendetta som de nämnda kvinnornas böcker. Han är mest kritisk och skoningslös mot sig själv. Att kalla dagboken för "en hink med skit" som Schottenius gjorde tyder på att hon inte läst den. Hon hade väl inte tid. Det är ju ändå typ 1500 sidor. Hon kanske bad en assistent leta upp det avsnitt där hon själv omnämns. Norén är också väldigt stressad. Handlar hans längtan om att han fastnat i en omedvetenhet om sina djupare behov? Fastnat i en omedvetenhet = endast delvis lyckats tränga bort ett djupare behov. Av vad? När jag läser dagboken vill jag säga till honom att lägga av med all skit och dra sig tillbaka och skriva. Sluta shoppa, sluta bli förälskad, sluta gräla, sluta försöka vara chef, sluta försöka adoptera barn. Sluta leva? Texten gestaltar en konflikt mellan att reducera och att belamras. Är det en allmängiltig konflikt? I vilket fall sa Norén själv i en intervju att eftersom hans pjäser blivit alltmer ordkarga så uppstod ett behov av att få vara mer ordrik, därav dagboken. Alltså en kamp mellan reduktion och expansion, båda behäftade med faror: att det blir ödsligt eller att man blir uppäten. Då blir själva relationen till orden en gestaltning av det svårlösta dilemmat distans kontra närhet. Den livslånga närmandefasen. Gå in i men ut ur. Ut ur men in i. Svår- eller olösligt.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tolkar den som läsvärd.

Johnny Handsome sa...

Jag har en gasmask men vette fan om jag känner mig så mycket tryggare.

Mikko sa...

Den är klart läsvärd AU.

Johnny kan jag få låna din gasmask och se om den funkar på mej.

Johnny Handsome sa...

Nu har jag börjat tänka på hur otryggt det är att andas så nu har jag den på mig hela tiden. Men då kommer väl nån att drämma en planka i huvet på mig. Mot lågteknologi finns det inget försvar.

Anonym sa...

Gasmask måste vara helt ute. Inte skulle det komma små gröna gubbar och skjuta på oss med gaspistoler idag, inte. Nej, vi bör gardera oss med allergitabletter och omläggningsset när bacillerna muterar och börjar äta på oss och allergenerna gör oss så trötta att vi inte orkar noppa de baltiska jordgubbarna längre.

Skall gå ut och köpa en bok nu.

Anonym sa...

ahhh, läsa läsa läsa. Jag orkar inte. Kommer den på teeeveeee snart då? Gärna i HD så man ser alla pormaskar och ond bråd medmänniskoskildring.

Anonym sa...

För vi gjorde en måne av silver, och en underbar krona av guld. Ett drama med rytande lejon, och ett tåg, för effektens skull. Det är mera än låtsas och leka, för du kan vara alldeles viss; att riktiga rosor är bleka mot en handmålad rosenkuliss.

Anonym sa...

Åh jag är så trött på allt snack om Lars Norén. Kan du inte läsa klart boken och blogga igen? Som folk.

Johnny Handsome sa...

Förutsägbarhet... jag stängde av "Sommar" med Pernilla August när första låten hon spelade givetvis var nåt med Monica Zetterlund... Z är signaturmelodin för finkulturen. Då vet man att det kommer följa en och en halv timme name dropping och beskrivningar ab hur vederbörande har blivit "stark" och hur "utlämnad" man är på en scen.

Anonym sa...

...äsh, det var jag. Tove J. finns inte med oss längre.

Anonym sa...

Närå. Jag är bara avundsjuk. På att så många verkar kunna plöja 1700 sidor bara sådär. Behöver nog en sån där assistent.

Har man ingen gasmask kan man blöta upp en gammal t-shirt och andas genom den. Finns ingen anledning att känna sig otrygg.

Johnny Handsome sa...

Jag häpnar mer över att Johan Ulvesson på frågan "vad skrattar du själv åt" svarade "Monty Python och Gogol".
Kom igen... finns det nån som tror att Johan Ulvesson sätter sig och läser "Döda själar" när han vill ha ett riktigt gapskratt?

Mikko sa...

Tack J och Laura alias Tove J och johnny handsome för att ni håller igång bloggen. Jag hade tänkt att nästa bloginlägg ska handla om att det finns så mycket som är positivt och fint och att det räcker med en blöt t-shirt över ansiktet. Ciao

Anonym sa...

Och när kommer dessa blöta t-shirtrapporten månntro? Snart... svarar jag mig själv på inandningen och håller tummarna.

Anonym sa...

instämmer med brillo...

Anonym sa...

Alltså det där med t-shirten är bara något jag hört. Har inte testat det i verkligheten. Lågstadieskolan låg nämligen intill en konstisbana. För bandy. Var en av de första sakerna jag fick lära mig i skolan. Om gasen i frysanläggningen skulle läcka ut gällde det att snabbt ta sig till så hög höjd som möjligt och helst andas genom sin tröja som man blött upp med vatten.

Har haft en mycket trygg uppväxt.

Nämen det här börjar likna torrsim. Nog dags för ett litet inlägg snart. Annars blir det mer barndom.

Mikko sa...

Brillo et al: Nu har jag klämt ur mej nåt. Tack för att ni undrade.
J: det var nog bara du som verkligen memorerade de där instruktionerna.

Anonym sa...

Mm. Att trigga igång överlevnadsinstinkten är en effektiv pedagogisk metod som fungerade åtminstone på mig. Annars minns jag inte att jag lärde mig så mycket under de där åren. Kanske den snabbaste vägen till 'matan'. Också det förknippat med ett visst överlevnadsvärde...

Mikko sa...

Snabbaste vägen bort från matan har nog bättre överlevnadsvärde.