lördag, december 23, 2006

Baby the stars shine bright



Går in i olika tillstånd och ut ur dem, julefrid å julångest, huvet i molnen å fötterna i skorna. Ut på balkongen och in i värmen. Vaknade i ett akvarium med en lysande sjöstjärna. Diskodans i går som om jag var 18.

The saddest of them all
Mirror mirrorball

Det var tur att de tre vise männen befann sig i ödemarken i dåtiden och inte på Hornsgatan i nutiden. För nu strålar det stjärnor i varje fönster och satelliter glider över himlahavets yta. Ingen är på väg mot Jesus. Inte jag heller. Julen är en rysning av meningslöshet. En sprittning i den leda själen. Put out the light, then put out the Light. Fuglesang såg fram emot att fira jul med sin familj. Det måste väl ändå kännas lite trivialt efter en sån resa? Han har väl inte snickrat julklappsrim medan han bökat omkring bland stjärnorna?

Och på tal om stjärnor följer här en dikt av Karin Boye. Hur Djävulen, Jesus och Morgonstjärnan respektive Ljusbringaren hänger ihop får nån med teologisk insikt gärna förklara för mej. God jul mina vänner.

"Fall", sade Herren, "fall,
trotsiga morgonstjärna!
Mörker jag unnar dig gärna.
Du är mig kärast i världen all."

"Fall", sade Herren, "fall,
brinnande blåa låga!
Glimma i djupens plåga,
res dig en stad av svart kristall!"

"Fall", sade Herren, "fall!
Du som allt ont skall smaka,
kommer du snart tillbaka?
Du är mig närmast i världen all."

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag ska inte komma tillbaka till dig ...e redan här..din :)))hehe

Mikko sa...

Är du här? Vardå?