Jag har inget gemensamt med mej

Jag har inte kunnat logga in i min hjärna sen nån gång innan jul. Nån kanske har snott lösenordet och lämnat ut det till vem som helst. Förutom jobbet en fientlig ockupation av skitsaker. Som att mobilen går sönder och jag inser att jag aldrig borde ha slutit ett avtal med norrmännen. Fucking Telenor har haft den på reparation i tre veckor nu. När jag går dit och frågar efter den säger de att den är klar "i morgon". Så står jag där nästa dag som en idiot. I den där butiken utan nummerlappssystem, denna välsignat civiliserade grej som norrmännen tydligen inte har fått nys om. Men "imorgon" betyder förmodligen nåt annat på norska. Typ aldrig. Idag var det i alla fall fjärde gången jag stod i Telenors butik samma vecka. När det äntligen verkar vara min tur står samma tjej där igen. Hon borde känna igen mej vid det här laget men hennes ansikte är nollställt och sådär livlöst välvilligt. Hon säger att min mobil inte verkar ha kommit än och att det är konstigt.
-Nu är det fjärde gången jag är här.
-Jaha.
-Kan ni inte ge mej en annan mobil?
-Nej vi har inga på lager. Men kom på måndag, då är den här.
-Nej jag kommer inte hit på måndag. Vill aldrig mer komma hit. Kan ni skicka hem den?
-Nej den servicen har vi tyvärr inte.
-Vilken service har ni?
-Jag är inte här nästa vecka.
-?
-Men jag skriver en lapp.
Så tar bimbobruden fram en post-it lapp. Trots all bländande teknik som omger henne.
-Vad hade du för telefonnummer?
-Men herregud du skrev ju just in det i datorn!
Fan helvetes skit! Och så blodsockerfall. Hann inte käka lunch och nu är det middagstid. Jag tar stora steg ut ur skitbutiken och svär för mig själv, tänder en cigg, blåser ut en del aggression och använder resten till att armbåga mej ner till tunnelbanan. Bestämmer mej för att skriva ett brev till VD:n för Telenor och formulerar det i skallen tills jag får en aning om hur löjligt det vore. Och varför slösa energi på ingenting. Jag behöver inte ens en mobil. Blir bara stressad när det ringer i den. Åt helvete med Telenor! Hellre en kurs i anger management. När man är konflikträdd blir man så himla arg ibland. Bättre att alltid vara lite på hugget. Inte gå runt och tro att allt är ordnat till det bästa. Alltid förvänta sej att det inte kommer att funka. Att skitsakerna som bara måste funka inte gör det. Att man måste stå och svettas i en telenorbutik och undra över livets mening. Utgå från att expediten är en idiot som man måste hålla kort. Att man måste få allting skriftligt. Bli unbehagen. Finns det nån sån kurs? "Så blir du en riktig pain in the ass och slutar känna dej besviken på hela mänskligheten." Eller typ "Lär dej älska allt onödigt krångel." Det finns ju "mindfulness" förstås. "Stanna i känslan, sjunk in i din hopplöshet, notera hur den känns. Vilken färg har den? Hur luktar den? Ta den nu och lägg den i en väska. Släng väskan åt helvete. Känn hur lättad du blir. Hur du liksom svävar."
Istället går jag på systemet och köper en sexpack. Kommer hem, sätter på Bebo Valdes och el Cigala, Lagrimas negras, börjar sjunga med på låtsasspanska, blir varm och glad. Går runt lite och nästan garvar inombords.