lördag, november 03, 2007

Inland Empire


Inland Empire är en väldigt ovanlig film. Den har till exempel flera parallella intriger. Att man inte skulle vilja begripa är obegripligt (på tal om föregående inlägg om den göteborgska Filmkrönikans idiotrecension). I andra länder har filmen tydligen fått väldigt bra kritik och faktiskt analyserats. När hände det senast i Jämmerdalens massmedia att man tog ett konstverk på allvar eh? Här är vi fullt upptagna med att ta reda på vem som haft svart städhjälp. Ja ja sluta kverulera nu lille Mikko. Några synpunkter på filmen:

Freud: Kanske har Lynch skapat en trilogi med filmerna Lost Highway, Mulholland Drive och Inland Empire. De (freudianska) idéer han framförallt verkar vilja gestalta är idén om drömmen som en censurerad önskan och idén om drömmens förtätning. Det förstnämnda var tydligare i Mulholland Drive där första halvan av filmen är en nattdröm där huvudpersonen återupprättar sig själv från sin djupaste förnedring och tar hämnd på alla som bidragit till kränkningarna. Det senare, drömmens förtätning, innebär att karaktärerna i filmerna representerar till exempel delobjekt och delpersonligheter inom huvudpersonen. Eller "värdpersonen". De oönskade sidorna/drifterna/affekterna och de hemliga önskningarna framträder som karaktärer. I Lost Highway tar svartsjukan fysisk gestalt i en ganska läbbig man med vitsminkat ansikte som säger till den svartsjuke mannen: "Jag är hemma hos dig just nu." Den svartsjuke mannen blir ganska förvånad och ringer hem till sej själv och någon svarar. I luren hör han rösten från den lille mannen med vitt ansikte som står framför honom: "I told you I was here". I inland Empire säger någon: "Welcome to Hollywood, where stars make dreams and dreams make stars." Framförallt det sista påståendet stämmer. I dag- och nattdrömmarna får stjärnan/projektionen/önskedrömmen, men också skräcken, fysisk gestalt .

Feminism: I Inland Empire framträder en sierska, en helt underbar gestalt som kanske alluderar på oraklet i Delfi som ju också tydligen var ganska snurrig och sluddrade fram sina svårtolkade förutsägelser. Denna sierska presenterar sig för Nikki (Laura Dern) som en nyinflyttad granne. Nikki frågar henne vilket hus hon flyttat in i. Hon svarar: "Just down the road. In the brickhouse. Tucked away in the small woods". Nikki säger att hon tror hon vet vilket hus det är. Kvinnan svarar då att det inte går att se huset från vägen. Här kommer en anspelning om att Nikki vet mer än hon är medveten om. Grannfrun/sierskan berättar plötsligt en historia: Det var en pojke som gick ut för att leka. Han skapade en spegelbild av sig själv och ondskan föddes. Det var en flicka som gick vilse på marknadsplatsen. Eller också hamnade hon i gränden, den gränd som leder till slottet. Denna historia, som ju är ganska obegriplig men kan bli mer begriplig med ett feministiskt perspektiv, känns som filmens kärna och idéinnehåll. Pojken leker (och den som leker regerar genom sin omnipotenta spegelbild). Flickan hamnar i bästa fall på marknadsplatsen (Hollywood) men kan om hon har otur hamna i gränden (prosititution). De båda kvinnorna Nikki och Sue (båda spelade av Laura Dern) hålls på olika sätt fångna av männen/samhället.

Ljuset: Laura Dern spelar minst två kvinnor. Fast egentligen är nog den ena, Nikki, en projektion av den andra kvinnan, Sue. Det känns som om Sue är den "verkliga". Den som hamnat i gränden. Det är typiskt Lynch att lura åskådaren att tror att Nikki är huvudperson eftersom hon är med i de mer realistiska scenerna. Samma knep använde han i Mulholland Drive där första halvan av filmen verkar realistisk men i själva verket är huvudpersonens nattdröm/önskedröm. Sue har i alla fall förlorat sin man och sitt barn. Hon är prostituerad och raglar drogad och skitig omkring på gatorna. Eventuellt är filmens olika scener delar av hennes hallucinatoriska och paranoida tankar i dödsögonblicket. Den film som Nikki spelar in heter "On high in blue tomorrows". När Sue dör på gatan försöker en hemlös kvinna trösta genom att säga: "No more blue tomorrows. You'll fly high now little baby." Den hemlösa håller upp en tändare och visar henne Ljuset. Sue tittar hypnotiserat in i lågan medan livet rinner ur henne. David Lynch började sin konstnärsbana som målare. Bilderna har alltså inte bara en funktion utan är något i sig. En filmare målar ju med ljus. Ljuset verkar ha många betydelser i filmen. Hollywoods selektiva och artificiella belysning, en vacker art deco-lampa som står på en byrå i ett anonymt sovrum, de gåtfulla initialerna skrivna på Sues hand, LB, som (tack J för det uppslaget) kanske står för lightbulb. Det artificiella ljuset och sen lågan från en tändare som huvudpersonen fokuserar på i dödsögonblicket. Den mystiske "fantomen" (spegelbilden/ondskan) liknar i slutscenen en glödlampa som, när Sue/Nikki skjuter på honom, förvandlas till en förvrängd bild av henne själv. Det är i så fall sin egen "fantom" eller demon hon till slut lyckas ta kål på. Ljuset som väl i allmän mening ses som livgivande blir i Lynchs hollywoodskildring dödsbringande. Fast inte enbart. Så enkelt är det ju inte.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Man får onekligen lust att dechiffrera INLAND EMPIRE efter att ha sett den. Redan där känner jag mig manipulerad av Lynch. Men om man ändå ska gå den vägen... Har man något val?
Det verkar ju som det i filmen som filmas utgör filmberättelsens ryggrad, liksom en dubbelnegation blir sann. En verklig och mycket tragisk historia om en kvinna som efter att ha varit otrogen med en gift man blir gravid, övergiven och sen mördad med en skruvmejsel av mannens hustru. Huh. Men det är bara en tolkning som känns otillräcklig. Alla referenser som känns såå bekanta men man kan bara inte placera dem. Tidigare filmer. Eller var det samma film... Man måste nog se om den ett par gånger till. Typ tio. Sen är man nog förlorad i ett nytt förvirrat tillstånd. Vilket mästerverk!

Mikko sa...

Intressant. Håller med dej om att filmen i filmen är viktig. Det som verkar lite underligt är att mannens fru skulle vara mördaren. Det känns liksom lite långsökt. Varför skulle hon göra nåt så drastiskt, och med en skruvmejsel? Det känns mer som en paranoid fantasi. Jag undrar om hon inte är Sues projicerade skuldkänslor. Eller nåt sånt.
Mästerverk helt klart!

Anonym sa...

Hmmm. Du har kanske rätt. Fast dödsscenen är ju filmad i filmen så om det är konsekvent så borde hon blivit mördad med skruvmejseln av mannens fru. Samtidigt har jag inte koll på hur Lynch indikerar att en i filmen filmad scen börjar. "Axxon N" dyker ju upp ibland - skulle kunna uttalas som Action. Men nä det var ju alltid klottrat i gränderna. Jag menar att skruvmejselincidenten kanske var en "fantasi" som övergick till en "verklig" scen. När hon staplar över Sunset blv känns lite "spelad" och den filmade delen av scenen börjar kanske efter det...

Fast nu när jag tänker på det tror jag allt "verkligt" egentligen hände i Polen. Och att de filmade scenerna är de som mest liknar den "verkliga" historien. Hon kan ju ha genomgått en illegal abort och avlider i sviterna efter det på en gata i Lodz?

Mikko sa...

Så allt hände egentligen i Lodz men får sin gestaltning i hollywood i en dubbelexponering, önskedröm/film? Det skulle förklara varför Sue/Nikki får höra att hon egentligen kan polska men låtsas att hon inte gör det.
Axxon N har helt klart en betydelse. Nu känner jag att jag måste se om filmen innan jag tänker en enda tanke till.

Mikko sa...

Jag tror mer och mer på din teori J. Allt hände "egentligen" i Polen.

Anonym sa...

Wow.

Anonym sa...

Ja, hon måste vara polska. Det är hennes kusin som bor i Pomona utanför LA. Hon var ju där och hälsade på förra vintern (eller var det sommaren). Så kommer Hollywood med i bilden. Kusinen är en blond skådespelerska. Polskan är nog brunett och det är i hennes huvud allt utspelar sig. Hon är i fara, förmodligen döende. Det är efter midnatt...

Anonym sa...

Javisst ja. Och AXXoN N. Jag tror man ska läsa mittenpartiet upp och ner. alltså No XX. Ett antal X. AXXXXXXN = ABORTION. Hon försöker förtränga vad hon gått igenom. Hon fick skruvmejseln hos Krimp, med glödlampan i munnen. Alltså det är han som förmedlat kontakten. Skruvmejseln symbol för en skitig abort. Dörren i gränden Med AXXoN N, trapporna till "läkaren" med de sneda glasögonen.

Anonym sa...

Och "Actions have consequences" = "AxxoN Ns have consequences"... ?
Kan förklara varför hon är döende...

Mikko sa...

Jag säger som Laura: Wow.

Mikko sa...

Det förstärker det feministiska perspektivet. Flickan som hamnar i gränden behöver inte betyda prostitution utan illegal abort, överhuvudtaget att fara illa pga pojkens lek. Actions have consequences, för kvinnan, inte för mannen. "Woman in trouble" är ju underrubriken. Är inte det ett klassiskt uttryck för oönskad graviditet?

Mikko sa...

Kvinnan på polisstationen säger att hon ska mörda någon, hon vet inte vem. Men skruvmejseln sitter i hennes egen mage. Visst säger hon nånting om att bli hypnotiserad? Hypnos användes i antiken som smärtlindring, t ex vid förlossning.
Men vad är innebörden av 47? Originaltiteln på den polska filmen, men också de "stages" som Nikki går igenom, 4-7?

Mikko sa...

Jag googlade och hittade en koppling till Pomona:

"There exists a 47 society,[4] an outgrowth of a movement started at Pomona College, California, USA, which propagates the belief (or, to some, the inside joke) that the number forty-seven occurs in nature with noticeably higher frequency than other natural numbers.[5] The origin of 47 lore at Pomona appears to be a mathematical proof, written in 1964 by Professor Donald Bentley, which supposedly demonstrated that all numbers are equal to 47. However, the proof mentioned above was used by Professor Bentley as a "joke proof" to introduce his students to the concept of mathematical proofs, and is not mathematically valid."

Anonym sa...

47 society - gud så spännande.
I mina tankar har jag varit inne på att om man återigen läser upp och ner. 47 blir Lb. Typ. Och Sue/Nikki har ju en tatuering LB på den hand som håller i skruvmejseln hos killen med glasögonen. LB är överstruket. Lite som L:et i Lodz. Samtidigt är det målat ett "A" på väggen. Alltså Lodz - LA. Som en ledtråd att man egentligen är i Lodz. 4 och 7 uttalas var för sig - vier sieben och inte sieben und vierzig. Lite som L och A i LA. 47 blir då den mixade drömvärld mellan LA och Lodz där filmen utspelar sig. Tja.. hur långsökt kan det vara egentligen?

Mikko sa...

Det där var fantamej genialt.

Anonym sa...

ay Dios mio... sí que sabeis complicaros la vida

Mikko sa...

Es la vida que nos complica.

Anonym sa...

Nu har jag faktiskt mailat David Lynch och bifogat era tolkningar. Han svarade så här:
"Hej Brollan och tack för ditt mail. Det är alltid trevligt att höra av dig, jag hoppas att barnet och hunden mår bra och att tentan i morgon går vägen. Plugga duktigt i kväll så ska du se att det löser sig. Mikkos och Js tolkningar var mycket spännande och har gett mig flera fina uppslag till nya filmmanus. Den korrekta tolkningen, om det nu finns någon sådan, är dock att det var ÖVERSTE SENAP i BIBLIOTEKET med ELDGAFFELN."
Tack för ditt mail, vi hörs snart igen.

David Lynch, Hollywood"

Mikko sa...

Jaså var det överste Senap! Det kunde man aldrig tro. Lycka till med tentan li'l bro'.

Anonym sa...

Aha nu börjar saker falla på sin plats. ÖversTE och eldGAFFEl, det senare med polskt hårt G som uttalas som K. Kaffe förekommer vid ett flertal tillfällen i filmen. Ett förskräckligt te nämns även i en viktig scen. Och att mörda någon är ju ganska förskräckligt. Den totala frånvaron av böcker i filmen kan ju tolkas som att mordet just begicks i ett bibliotek i "verkligheten".

Sen undrar jag hur man pluggar till en tenta när man går sommelierutbildning. Sitter man uppe hela natten och pimplar rö'tjut? Och hur vet man när tentapluggandet övergår till tentafest?

Anonym sa...

I en perfekt värld märker man inte det. Man bara glider över från ett stadie till ett annat. Ungefär som kriserna avlöser varandra för en närstående.