Några fler besvikelser? Nånting annat jag kan beklaga mej över? Nån att skylla på?
Under jullovet återupplevde jag den förunderliga befrielsen i bokläsning. Mitt projekt bestod i att försöka ta mej igenom nån ny roman, nån aktuell, nån som normala människor i samtiden läser. Utan att genast drabbas av det där gråa missnöjet. Det lyckades över förväntan. Härmed kan jag rekommendera Haruki Murakamis roman Fågeln som vrider upp världen. Den bygger upp en fantastisk intrig. Måste ha hämtat inspiration från Orhan Pamuks Den svarta boken. Båda handlar om en fru som försvinner och om den borttappade maken som försöker orientera sig. Murakamis huvudperson är dock mer reaktiv medan Pamuks borttappade make aktivt söker efter djupare förståelse. Båda romanerna tar upp frågan om föränderliga utbytbara identiteter. I Pamuks fall våra dubbelgångare som går omkring på jorden. Och att allting redan finns. Allt vi tänker och känner, allt vi tror att vi är. Pamuks svarta bok är kolsvart. Mer raffinerad än Murakamis som efter den långsamt tätnande mystiken mynnar ut i nånting i sammanhanget trivialt. Men som är fruktansvärt underhållande fram till dess. Huvudpersonen är en lallande idiot som bara drabbas av saker. Han är tom och låter sig fyllas. Bifigurerna är underbara, den ena efter den andra. Särskilt Kanel fascinerade mej. Det var länge sen jag blev kär i en romanfigur.
Och därefter vidtog den obligatoriska läsningen av årets nobelpristagare, Le Clézio. En tråkmåns trodde jag som hade ett vagt minne av nån träig roman på 80-talet. Men det som kan verka tråkigt kan i själva verket vara djupt allvarligt och äkta om man bara ser till att mogna lite. Så läste jag Vandrande stjärna om den judiska flickan Esther och hennes palestinska olyckssyster Nadjma. Ett rop rakt in i Gazas ruiner. När Esther och hennes mor som överlevande spillror efter Förintelsen kryper i land i den palestinska sanden samma dag som staten Israel utropas möts Esther och Nadjma en kort stund. Esther på väg in, Nadjma på flykt. Nadjma ser i Esthers ansikte sitt eget öde.
Så effektivt har ingen annan sammanfattat mellanösternkonflikten.
Esther bär hela livet med sig minnet av Nadjma, som den enda som kan förstå vad hon själv har varit med om.
Det finns israeler som är förtvivlade över invasionen i Gaza. Det finns palestinier som avskyr Hamas. Vad krävs för att de ska höras undrar man.
2 kommentarer:
Vandrande stjärna verkar onekligen intressant. Kanske något jag ska föreslå min bokcirkel härnäst. Läste Marukamis Kafka på stranden för något år sedan, och den gav mersmak.
Ska också göra ett försök att läsa om Pamuks svarta boken. Av någon obegriplig andledning slutade jag mitt i när jag gjorde ett försök precis när den kom ut. Men så läste jag Pamuks "Snö" förra året, och blev helt tagen.
Läs den! Om du får tid över.
Vandrande stjärna rekommenderar jag varmt. Den dröjer kvar efteråt. Pamuks Snö är underbar, och då är Den svarta boken lika bra, om inte bättre.
Nu får jag väl ta itu med Kafka på Stranden.
Skicka en kommentar