Ett tack riktas härmed till de två helt extra-ordinära damer, Carola till vänster, syster till höger, som tog mej och min 40-årskris och satte oss i baksätet och lät oss färdas i ytterfil genom krisens alla faser, inbäddad som i ett slags härligt badskum, ett mysigt vitt mikroskum på baristans finaste latte. Som tog mig från min allra vilsnaste vildmark och la mej tillrätta i ett ulligt dun. Temat för deras insatser gick under namnet "pleasure and pain". Jag tror att själva painen var att efter fyra dagar behöva skiljas från alltsammans och återvända till vardagen. Dessutom med magknip till följd av en lysten hängivelse åt en av dödssynderna; frosseri. Min nervösa disposition tycks dessvärre ämnad åt sträng asketism. Men ner åkte det ena ostronet efter det andra, de mjuka runda vinerna, solomillon och grillade lökar, tårta, cava, cortado med avec, den feta fina pata negran, ostarna, gåslevern och sista kvällen en perfekt rörd martini. Sjönk in i dimman på hotellet när kroppen så smått började sin eskalerande protest. Men det var det värt. Jag gör om det när som helst. Förstås.
Läser förresten att den franska organisationen De la Question Gourmande har skickat en petition till påven för att få frosseri struket ur de sju dödssynderna.
Damerna på bilden gjorde dock sitt bästa att mildra effekterna av frosseriet. Jag introducerades i kanotism och uppnådde under några korta ögonblick i kajaken en känsla av samförstånd med vattnet omkring mej. Vi vandrade i bergen. Solen sken och löven viskade. Vi simmade i bassäng och bubblade omkring i jacuzzi. Varje dag låg instruktioner i ett vackert kuvert. Plats, tidpunkt och lämplig klädsel. På mitt vackra hotellrum hängde generande foton av mig från dåtiden. De hängde liksom i ett försonande sken. Det var ett nådens ljus över hela krisen. Tack.
11 kommentarer:
Det låter alldeles ljuvligt, det hela. Bara att gratulera till att du verkar ha så fenomenala människor kring dig. Må du minnas din fyrtioårskris med glädje!
Vilken lättnad, vilken lycka! Du klarade 40-årsdagen - och med bavur förstår jag. I och för sig med en enorm assistans av en fantastisk syster och Carola, men dock - du klarade dig helskinnad ur det hela (lite magknip får man räkna med när man späker sig). Otroligt!
Du fortsätter nu ditt fortsatta liv med en icke helt försumbar lättnad i hela ditt väsen (läs särskilt bloggen - vilken energi!) Inget mörker på 10 år framöver!
Now, what's next . . . ?!
Tack Clara. Jag minns redan krisen med glädje. Men den är förstås inte över.
AU: Inget mörker? Johohodu.
syster och Carola tackar så mycket för de vackra orden och över att ha fått förmånen att få uppleva din kris här i Barcelona på mycket nära håll. Men.. vi är inte så nöjda med bilden.. vi ser så oerhört mycket coolare ut egentligen.. Mailar dig en ny bild med förhoppning om att den byts ut.. Besos från oss båda!
Åtgärdat. Nu ser ni precis så coola ut som ni ju är.
Krisen kanske stannade kvar i jacuzzin? Den trivdes nog där. Varmt, skönt och bra tillväxtförutsättningar.
Där ser vi ett bra exempel på Neubautens, eller snarare Blixas sanning: Destruction is not negative. Utan all kris hade han inte blivit så bra hanterad, vår gosse. Grattis än en gång. Det goda har förtjänat sitt syfte.
Kanske därför jag gillar att titta på när byggnader rämnar. Nu är det jag som så sakteliga rämnar. Men det går så långsamt att man inte kan njuta av anblicken. Och så snabbt att man ändå inte hinner med.
Detta känns relevant:
"Efteråt gick jag på en väldigt lång promenad. Jag har promenerat tre timmar om dagen i fem dagar och jag är fortfarande deprimerad."
Joe Queen, författare och kritiker, är konvalecent efter att ha klämt 38 Ingmar Bergmanfilmer i ett svep för The Guardian.
Ur SvD Kultur idag.
Behöver jag säga mer . . . ?!
38 bergmanfilmer låter lite bulimiskt. Ett par tre stycken och man blir upplivad!
Knappast . . .!
Skicka en kommentar