När man förekommer i andras nattdrömmar. Lever man då ett liv som man inte är medveten om?
"Du är också med. Du sitter i en bil. Det är du som kör."
Jag inser att jag varit ute på nånting. Lever jag där? Också eller egentligen? Jag ser mej själv sitta där i bilen. Men det förekommer i en annan persons hjärna. Parallellt med att jag själv försöker hålla på med nånting. Förmodligen miltals från den kondenserade scen där jag samtidigt befinner mej. Där jag kanske egentligen borde befinna mej. Eller till och med i själva verket befinner mej.
Det är i alla fall kusligt att man går isär på det sättet och uppstår i sammanhang där man inte vet att man befinner sig, i andras drömmar eller fantasier. Man äger inte sej själv. Och samtidigt är det trösterikt. Även när man dör och försvinner kommer man nån gång att återuppstå i någons nattdröm. Fast man kanske snarare återuppstår som ett irriterande minne. Nånting man viftar bort som en fluga. En lat sommardag i en solstol. Nånting som stör när man skulle ha det så skönt. Kanske kan man, om man varit onödigt god och självuppoffrande, återuppstå som ett dåligt samvete. Eller som en obetald skuld. Det är en ambitionsnivå så god som någon.
Detta skrivet under inflytande av sången My blue wave av Lambchop.
5 kommentarer:
Det hade ju varit trevligt om man fått veta lite mer om de drömmar som man möjligtvis är med i - såtillvida att det varit härliga, glada nattdrömmar och inte mörka, hemska mardrömmar - för det vet vi ju inte!
Å andra sidan hade det gett upphov till en fruktansvärd massa tolkningar, spekulationer och annat ohanterbart som tar alldeles för mycket tid och energi. Nja, bättre att leka med tanken att det eventuellt kan förekomma, ha lite roligt åt det för att sedan snabbt vifta bort hela idén för att ens värld skulle gå helt överstyr.
Tycker att det friskar i lite av newageism här. Det kan sluta i farligt mycket positivism och livsyra. Men att stanna kvar i en generations högst tillfälliga minne tycker jag låter som en ok plan. Eller så räcker det fint med denna som pågår. Hemskare vore att förbli ett ämne för evigt, i form av något alster som ens konstnärssjäl plötsligt pressar ur sig. Och rulla runt år efter år i vetenskapens tjänst och otjänst.
Jag tycker man är alldeles för utspridd för att bara befinna sig på en plats samtidigt. I en dröm tex. Sen är det tydligt att man inte äger bilden av sig själv. I andras medvetande kan man bli vad som helst.
Brillo du sabbar. Om det är poänglöst att försöka bli odödlig genom att göra något klumpigt avtryck i vetenskap eller konst, vad ska man göra istället. Typ leva i nuet eller?
Ja, Lambchop kan verka rätt drömskt i ens tillvaro. Eller så är de en dröm. Hur var det, kom skivan Nixon av filmen the Ice Storm? Up with people som ett direkt svar till Christina Riccis fråga vad det var just "up with people", och hur hon hade Nixonmask på sig när hon ville snuska.
Vilka kloka människor som kommenterar på den här bloggen. Fast samtidigt helt galna. Håller med JK, leva i nuet är knappast ett alternativ.
Laura, jag hade glömt the ice storm och nixon-masken. Ricci var suverän i den filmen. Var kan man köpa en nixonmask?
Skicka en kommentar