Jag har läst att 70 % av svd.se:s läsare skulle känna sig säkrare med en gasmask. Vad betyder det?
I vilket fall fortsätter jag med Lars Noréns "skandalösa" dagbok. Den liknar de s k borgerliga pjäserna som han skrev på 80-talet, Höst och vinter, Sanning och konsekvens, Bobby Fisher bor i Pasadena m fl, i mitt tycke geniala pjäser. Karaktärerna i de pjäserna har i enlighet med den klass de tillhör tillägnat sig ett språk för känslor som gör att de pladdrar sig fram till avgrundens brant. Det fanns ingen annanstans att ta vägen än in i det sköra och sårbara som pladdret tjänat att undvika. Ungefär så är det med dagboken också. Den beskriver ett tillstånd av tystnad.
Han är 56 år när han börjar föra dagboken. Han känner sig gammal och ful. Han röker för mycket och tränar för lite, sover dåligt, käkar Fontex utan att man riktigt förstår varför, oroar sig för sjukdomar. Ständigt köper han nya kläder eftersom han upplever att han bara har gamla trasor att ha på sig. Han är omgiven av människor med cancer och alkoholproblem. Han längtar hela tiden någonstans, hem eller bort eller att få vara ensam. Till skillnad från t ex Maja Lundgren, Unni Drougge eller Carina Rydberg lämnar Norén bara ut offentliga personer i boken. Den är dessutom inte någon vendetta som de nämnda kvinnornas böcker. Han är mest kritisk och skoningslös mot sig själv. Att kalla dagboken för "en hink med skit" som Schottenius gjorde tyder på att hon inte läst den. Hon hade väl inte tid. Det är ju ändå typ 1500 sidor. Hon kanske bad en assistent leta upp det avsnitt där hon själv omnämns. Norén är också väldigt stressad. Handlar hans längtan om att han fastnat i en omedvetenhet om sina djupare behov? Fastnat i en omedvetenhet = endast delvis lyckats tränga bort ett djupare behov. Av vad? När jag läser dagboken vill jag säga till honom att lägga av med all skit och dra sig tillbaka och skriva. Sluta shoppa, sluta bli förälskad, sluta gräla, sluta försöka vara chef, sluta försöka adoptera barn. Sluta leva? Texten gestaltar en konflikt mellan att reducera och att belamras. Är det en allmängiltig konflikt? I vilket fall sa Norén själv i en intervju att eftersom hans pjäser blivit alltmer ordkarga så uppstod ett behov av att få vara mer ordrik, därav dagboken. Alltså en kamp mellan reduktion och expansion, båda behäftade med faror: att det blir ödsligt eller att man blir uppäten. Då blir själva relationen till orden en gestaltning av det svårlösta dilemmat distans kontra närhet. Den livslånga närmandefasen. Gå in i men ut ur. Ut ur men in i. Svår- eller olösligt.
