lördag, augusti 15, 2009

Vad man behöver

Gå nu in på den här sidan och fundera över om ni inte vill lägga ett fett bud på en lägenhet på Hornsgatan. Det kan vara precis vad ni behöver. Det skulle dessutom lindra min sorg över förlusten av detta profana kyrkorum, detta laboratorium för kontemplativa experiment. Man kan praktiskt taget försvinna därinne. Med dörrarna stängda är lägenheten alldeles tyst. Man kan höra sina egna andetag och klockan som tickar. Tiden är vårt enda hem. Kristina Lugn skriver dock att soffan är en viktig del av hemmet. Hon undrar även om man, när man dör, bärs ut tillsammans med soffan. Eller om man bärs ut var och en för sej. Jag tycker nog att växterna är en viktigare del av hemmet. Soffan bara står ju där. Men växterna växer. De gör anspråk på att bo där. Och de rör knappast på sej, de söker ingen annan sovplats. De flesta människor som säljer sin bostad brukar, vare sej de idkar homestaging eller ej, ta bort en massa saker. För mej är det tvärtom. Med viss vånda inhandlades några krukväxter och ställdes fram nån pryl som ska ge just den där illusionen av ett hem. Frågan är om vi nånsin har haft något hem. De flesta av oss har dock alltid haft en sovplats. Men hela idén med ett hem är väl ett borgerligt projekt sprunget ur 1800-talet. Precis som den monogama tvåsamheten. Medelklassen är ett ständigt pågående projekt. Kanske en räddningsplanka när vi riskerar att tippa över i ingenting. Skiljeväggen mellan det privata och det offentliga är väl också en 1800-talsprodukt. En av medelklassens diskurser. Fasaden, personan, gardinerna. Att kliva fram bakom gardinen uppfattas som gränslöst. Människor som saknar borgerlighetens diskreta charm brukar uppfattas som i avsaknad av gränser och omdöme. Men är det inte gränserna som gör oss till främlingar för oss själva? Det här att hela tiden vara innesluten i ett hem. Att stå bakom gardinen och nypa bladen av krukväxterna medan det inre livet är lika tumultartat som allt som tycks pågå på andra sidan gardinen. Var det inte borgerlighetens tryckkammare som födde psykoanalysen?
Oavsett om hemmet är en metafor eller en försvarsmekanism så är hela idén förförisk. En religion. Med Hemnet som dess apostel. Lägg ett bud.